uddning
Bristen på kommentarer gör mig sorgsen, mina vänner. Mycket sorgsen.
Idag har jag varit på Myrornas och köpt en underbar vit blussak med puffärmar, och en spetsmorgonrock som jag tänkte använda som kappa, någon gång fram emot våren. Jag är lätt förälskad, så där lite klädsamt.
På söndag fyller jag 15. Tänk så det kan gå.
Idag har jag varit på Myrornas och köpt en underbar vit blussak med puffärmar, och en spetsmorgonrock som jag tänkte använda som kappa, någon gång fram emot våren. Jag är lätt förälskad, så där lite klädsamt.
På söndag fyller jag 15. Tänk så det kan gå.
surt sa räven om rönnbären
namnlös
jag samlar upp oss
skriver sanningar
på servetter
tåget gör vår längtan
och jag undrar vad dina händer
gör tusen mil ifrån oss
"En begåvad ung poet"
sa du
och vilade huvudet
mot bordet
jag lyssnade
och lyssnade
tills luften äntligen tog slut
let's drink for the military! ... the glass is empty.
lila skjorta, pappas
svart kjol, H&M
strumpbyxor, ööööh ingen bryr sig.
I intervjuer med designers berättar de alltid om vad de har för tema för den senaste kollektionen. Eller alltid är en överdrfit, men ofta. Det är alltid saker som "fiskarens hustru möter en urban Xena Krigarprinsessan", typ. Jag antar att det är bra och fantasieggande på något sätt, men om i var flera som designade en kollektion och jag ville veta hur de andra tyckte, och de sa "åååh, men det är lite som ett skogstroll möter Harry Potter!", så skulle det inte säga mig så mycket.
I alla fall, dagens outfit tycker jag är lite OSKYLDIG SKOLFLICKA vs THE BAD GIRL. Därav de två bilderna.
Om jag skulle vara en designer och ha en kollektion med det temat, skulle jag spela Metric i bakgrunden. Något från Old World Underground, Where are you now?. Och jag skulle vara den enda modellen för jag ÄR JU SÅ SNYGG HOHO.
Idag ska vi till Stockholm, Historiska museet och Tekniska är på tapeten. 99% av skolan tar buss, men vi glada människor som är >=16 får åka tåg. Det bådar gott, alltihop.
Step Touch
Att överleva biologiplugg, (när det inte är gentetik! Ge mig genetik!), går. Man ska bara ladda upp med Läkerol, och världens bästa vän - kaktusvatten. (För den som tycker att jag är äckligt omiljövänlig, så ska vi fixa vårt kranvatten någon gång, för det är knäppt.)
Sedan är det bara att le.
I morgon ska jag och Siri träffa lite brandmän. Det ska bli kul.
gör inte rätt ändrar mitt sätt jag gör fel gör mig hel
Dagens outfit (blä vad töntigt det låter):
hatt, H&M
svart jacka, ingen aning, haft typ alltid
skelettbrosch, (jag måste visa ett fint kort på den någon dag! den äger allt!), Glitter
klänning, savann
blå strumpbyxor, (mycket mer knallblå egentligen), welovecolours
Är det in otroligt hett att jag alltid fotar outfitbilder i badrummet, i sugigt ljus? Och typ.. köket.
Vi får hålla tummarna för att jag får kamerastativ i födelsedagspresent/julklapp. Att ställa kameran på tvättstället känns så riskabelt.
Idag har jag gått runt med Alexander, Ida och Siri och testat olika ställen där man kan hänga gratis i Uppsala. Så småningom ska det bli en liten tjusig artikel med tips i bloggen... mest användbart för Uppsalabor, men likväl! Jag kan redan nu avslöja att Domkyrkan fick rätt så höga betyg... (framförallt av Alexander, som verkligen inte ville gå därifrån, den knäppa pluppen.)
Såhär snygga är de!
(Kolla hur söt siri är! Hur pillemarisk min babe är! och hur borta alexander ser ut! Utropstecken äger! Världen är otroligt vacker! Men nu ska jag plugga ekologi! Det är så synd om mig! Kommentera eller dö!)
skridskodarling
Hejhej.
Idag har jag sjungit på stan, vandrat runt med Madelene och filosoferat. Och så pluggat lite fysik.
Imorgon ska jag och gulliga människor gå runt och testa hur roliga grejer man kan göra utan att behöva lägga ut en enda krona.
Jag känner mig lite lobotomerad. Eller jag vet ju egentligen inte hur det känns.
lalala.
Mucoangin gör dig glad och fin
SKIPPA MIRAKELKRÄMERNA, gott folk. Jag har enkelt hittat en metod som gör dig tio, tjugo, trettio år yngre, allt beroende på hur gammal du är från början! Åldras tillbaka till en ålder av fem år genom två hästsvansar och ett diadem. Addera megaheta poser och solglasögon à la Ukrainas bidrag i melodifestivalen, och YES - du har looken inne.
Dagens outfit:
Simpsonströja, Vaksala-marknaden
kjol, H&M (synd att man inte ser den så mycket, den är faktiskt väldigt trevlig)
leggings & strumpor, är-ni-intresserade-av-var-de-kommer-ifrån-är-ni-skumma-stalkers-men-det-uppskattas-i-och-för-sig-också-för-jag-diggar-stalkers
freaksolglasögon, Åhléns
diadem, Ica
YEAH. Rustad för en underbar fredag. Jag är sjuk så nix pix aerobics (HAHAHAHA DET RIMMADE) för mig. Planerna går ut på:
lunch på Rosendal med en Alexander, en Imme, och bihang till dessa
lunch igen med Bea och hennes kompis Therese
(hmm. jag får äta lite på båda luncherna. fast jag kommer nog sent till rosendal, får bara hälsa lite glatt på a och i, och detta är totalt ointressant för eventuella bloggläsare, ursäkta mig.)
fika med... någon. visst sug efter att träffa min Baby, fira att hennes första praovecka i år är över osv.
I alla fall. Någon som är sugen på att träffa mig? JUST DO IT.
(Disclaimer: jag äger inte Nikes slogan.)
Teknopatia
Ulrika Nettelblads tur:
Jag gick in på Akademibokhandeln igår, tillsammans med min kära Baby. Fyllde i en Harry Potter-frågesport. Glömde att jag fyllt i den. Sedan ringer de idag och bara DU HAR VUNNIT ETT GRATIS EXEMPLAR AV HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA!
Och grejen är att det kändes som att jag inte visste om jag skulle köpa den på svenska. Så jag fick ett lite onödigt pris.
OCH DET KALLAR JAG TUR.
Jag är borta, men jag har världens bästa technolåt att lyssna på, ett kemiprov att plugga till och ett sömnbehov. Imorgon hade jag tänkt träffa Madde men jag vet inte, jag ska nog träna ändå.
Hejdå.
jag är en stor stor flicka i en stor stor värld
(Kolla gardinerna!)
Har lite småbråttom men bloggning måste man ju alltid ägna sig åt.
Nattens dröm (jag älskar när jag kommer in i perioder av mer absurda drömmar. Det händer lite då och då, och då lever man ju nästan för att sova.):
För det första hette jag Donnie Darko. Och var besatt av mig själv. Men det var den enda kopplingen till Donnie.
Sedan var det så att jag gick på Rosendal, mer konstant, och någon hade läst hotmeddelanden i högtalarsystemet om att han tänkte komma och skjuta sönder vår skola.
Men grejen var att det hade hänt förut, det var som att jag var fast i en tidsloop (man skulle kunna tro att detta är en Donnie D-koppling, men det är mest Star Trek/Ulrikas-förvirrade-tankemönster-koppling) och jag visste precis vad som skulle hända och alla jag älskade var på väg att dö och jag var så rädd och sedan var jag Harry Potter i stället och jag borde vara modig och gå och möta döden men jag VILLE ju inte.
Och sedan visade det sig att en viss person var den onda människan som skulle massakrera alla. (Ödets ironi). Ett svart får bland oss alla, så att säga.
Och jag var livrädd för jag var tvungen att ta mig från skolan snabbt annars skulle mördaren fatta att jag hade förstått honom. Och jag kunde inte cykla för av någon anledning hade jag sagt till honom att jag hatade att cykla, så då skulle han förstå mig. Så jag tog mig till ett rött hus och bankade på dörren och fick sova där, för eftersom jag hade upplevt massakern förut visste jag att den skulle vara på morgonen nästa dag.
Sedan bjöd jag in en massa fotomodeller, typ, och hade fest. Vi fick ett uppslag i veckorevyn som såg ut som ett pussel.
Jag kan dra väldigt, väldigt många tolkningar av detta, se vad mitt undermedvetna försöker berätta för mig. Många tror jag kan vara korrekta. Men jag drar inte det här och nu. För privat, antar jag.
LOVE LOVE LOVE
Bara för att minnas lite sommar, eller sommaravslutning rättare sagt. Och visa bevisen på att jag faktiskt har ridit rodeo. Och för att komma ihåg varför jag aldrig kommer att sakna högstadiet, för jag var ju så lycklig. Över att det skulle bli annorlunda.
Sedan känns det väldigt typiskt mina kära vänner att sitta en skum ring. Även om det var för att leka psykologen.
Folk jag känner tenderar att vara skumma.
(I natt drömde jag att Slagsmålsklubben hette Studsbollsklubben. Sedan kunde min bror, med sina programmeringskunskaper, upptäcka att koden in till dem backstage - vi hade sett en konsert med dem strax innan - var att hålla en boll över huvudet framför en avläsare. Min boll var inte tillräckligt stor så sedan smet jag bara in backstage i alla fall.
Så fick jag komma med i bandet och sjunga, för att de gillade mig så mycket. Men de repade varje måndag från 19.00 - 10.00 på tisdagmorgonen, så jag visste inte hur jag skulle göra.
Idag har jag franska, matte och så kör på eftermiddagen. Frågan är om man kan fika med exempelvis Madelene under mellantiden?)
you're not my great salvation, not my mind's greatest invention
(Bild: http://www.hom.com.ru/ )
Jag tror jag börjar inse att decemberlyckan inte handlar om somliga vattenvarelser trots allt, över huvud taget faktiskt. Utan om att bara bestämma sig.
Det känns väldigt, väldigt bra.
För nej, lite lycka har nog aldrig skadat.
Oh, shut up! You're wasting valuable smashing time!
Fika har sannerligen sin tjusning.
Kan inte ta det glada ansvaret för alla bilder, tror till exempel att Siri tog den där med varning för lågt i tak. Hade inte ens noterat skylten.
Imorgon börjar mitt nya schema, vilket innebär att jag äntligen sätter igång med fysik och franska. JAG ÄR EN NÖRD och står för det.
För övrigt, kommentaren från Lilly på inlägget "Samarkand" gjrode mig äckligt glad. Är du Lilly som Hoggy-Lilly eller en annan mysig människa?
Ursäkta osammanhängande inlägg. Jag ska egentligen spela oboe och sedan sova. Imorgon är en viktig dag. Två lektioner: fysik, svenska. Mellan dessa ska man hinna träna, eller kanske efter dessa, eller varför inte både och? Men framförallt ska jag skriva en önskelista. Detta kräver tankekontroll.
(JAG VILL HA ETT TRUMSET!)
DRESSED for success
Ignorera att jag ser en aning ut som en kissande hund på den översta bilden. Observera i stället det faktum att MWIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH MIN KLÄNNING! (Vilket kanske egentligen inte ens är ett faktum.)
Jag avgudar den. Köpt på Rio i det glada Stockholm. OCH I RÖTT SVART OCH VITT. De ultimata färgerna (mest på grund av Jack White, men ändå).
Min Rio-klännig, i kombination med svart hatt, långa skinnhandskar och flätor, får bli dagens utstyrsel. Planerna är fika på Café Linné, med söta människor. Jag hade tänkt träna också men orkade inte åka in så tidigt.
Nu ska jag plugga biologiprov och lyssna på David Bowie, mannen jag för tillfället älskar över allt annat.
Adios!
The girl you never killed for
Ett litet bildspel.
Hejhej.
Idag har jag varit lite sorgset poetisk, vilket bilden kan demonstrera.
Det är faktiskt bevisat att vi poeter lider mer av depressioner och allmänt psykiska sjukdomar.
Som tur är kan vi vara väldigt snygga, när vi censurerar våra ansikten med håret.
I AM THE GIRL YOU NEVER KILLED FOR
men det är duktigt gosse lilla
det är bra att du förstod att du inte förtjänade mig.
Hejhej.
Idag har jag varit lite sorgset poetisk, vilket bilden kan demonstrera.
Det är faktiskt bevisat att vi poeter lider mer av depressioner och allmänt psykiska sjukdomar.
Som tur är kan vi vara väldigt snygga, när vi censurerar våra ansikten med håret.
I AM THE GIRL YOU NEVER KILLED FOR
men det är duktigt gosse lilla
det är bra att du förstod att du inte förtjänade mig.
Dagens gästoutfit!
Trogna bloggläsare kanske kommer ihåg min röda H&M-kappa? (Den varenda människa bar hösten 2006.) Vi har sett den i fotoreportage som till exempel det som innehöll bla den här bilden:
(och som jag skulle länka till om det inte vore för att jag inte har lösenordsskyddat min gamla blogg än.) Den har följt mig i ur och skur och varit mig en trogen vän, jag skulle nästan vilja påstå ett signum för Ulrika, till den blev ersatt med den vita.
Men här ser vi den nu i ny tappning! Carl N., framför allt känd som "brodern i bakgrunden"; bror till de två ytterst talangfulla systrarna Ulrika och Hedvig, men som även ägnar sig åt lite programmeringspysslande och kårpolitik, tex publicerad i UNT häromdagen (tack vare sin systers kontakter?) får nu äntligen själv ta steget ut i rampljuset!
Påverkad som han är av sin syster Ulrika/undertecknad, har dock vissa element av outfiten tagits från henne.
Carl har på sig:
röd kappa, H&M (storlek 34)
svart virkad mössa, Ulrika Productions
byxor, okänt fynd
<---- se så lik jag är min bror!
Vampires are alive
(Bild: http://outhouserag.typepad.com)
Ingen skola denna fredag heller, eftersom min naturkunskap har slutat men mitt nya schema i och med period två inte har börjat. Förra fredagen tillbringades med att jag spenderade omotiverat mycket pengar för att vara jag i Stockholm (egentligen inte så mycket men jag får ångest av att spräcka hundralappar, så jag är rätt dålig på att hantera pengaförluster), men idag ska jag träna. Ett core-pass elva och ett aerobics-pass fem, och så plugga emellan (om jag orkar gå på aerobicsen). Så nu vet ni vart ni ska gå för att stalka mig. Träning på Friskis Väderkvarnsgatan, följ mig sedan vidare när jag klipper mig på Fancy Style, för att efter det iaktta mig när jag pluggar biologiprov på spunk! Oooh vilken attraktiv händelse. Eller inte.
Fortfarande inget internet. Min bror har suttit och försökt med datorerna under natten. Återigen kan jag somna till ljud av tangentbordsknatter från undervåningen.
Jag tror att ljudet av någon som skriver på ett tangentbord är ett av de ljud jag tycker allra mest om att lyssna till.
Jag tycker om sådana där saker. Ljud. Strukturer.
Att blunda och lyssna till saker, eller oh, att blunda och känna på saker. (...inte på något suspekt vis.) Världen ser helt annorlunda ut om man blundar.
"Mitt huvud dunkade som en asfalteringsmaskin."
Åh. Gamla ljuva citat. Men faktum är att jag har ganska ont i huvudet. Glädje är dock enkel att ge mig. Kommentera eller dö.
älskling, ska du redan gå? det var inte lärkan, det var näktergalen.
(Bild: www.astronomi-kaf.se )
Saker har en tendens att inte arta sig som tanken var från början, och det är just det som är så fascinerande. Man går där och tror att det har lagt sig till rätta, men sedan... små mönster.
Jag antar att den största anledningen till det här blogginlägget är att mitt internet hemma dog igår och jag kände abstinens och ville få skriva. Bara för att säga hejhej till bloggen liksom. Det är nästan sorgligt.
För övrigt kan man konstatera att kombinationen min svarta hatt och känslor ger lite cowgirlkänsla, vilket skapar outsäglig lycka. Och att varma element är varma.
Nattens dröm:
Vi skulle göra ytterligare en föreställning av musikskolans melodifestival, men jag hade glömt de rätta kläderna så jag fick leta igenom en hög med smutskläder och det hela var jättestressigt och de gjorde ett fult extranummer innan de satte igång melodifestivalen bara för att jag skulle få extra tid. Det hela var relativt realistiskt - i alla fall mer än drömmen om björnen, skulle jag tro.
Samarkand
nejmen åååh så vackert pretentiös och svartvit man kan vara. Klänningen kommer från InWear, hatten kommer från H&M, min snygghet då? genetiskt betingad, antar jag.
where were you while we were getting high?
(Bild: http://www.allhatnocattle.net/ )
Supernovor är väldigt fina.
Jag har just gjort mitt musikprov, som inte var så lätt som somliga sagt, inte så svårt som andra gjort, och sitter vid en sådan där dålig datasalsdator för att det verkar för skrämmande att hämta sin ryggsäck eftersom det stod en massa människor vid mitt skåp och jag tycker sådant är skrämmande.
Men det är väldigt trevligt. Alltihop.
Jag ska se om det funkar att se Amelie idag, jag tror att jag är på ett sådant humör. Sedan kan jag rita och låtsas att jag pluggar till mitt biologiprov.
Det finns en Severus som brukar sitta i soffan när jag går förbi. Framför allt på onsdagar tror jag, men dagarna har en tendens att flyta ihop. Det är fascinerande.
Vid sjukdomen stendammslunga, får man in små partiklar av sten i lungorna. De vita blodkropparna försöker bryta ner dem, med hjälp av starka ämnen som finns i de vita blodkropparnas organeller (= organen i en cell, ungefär). Men de kan inte bryta ner stenen, så organellen exploderar och fräter sönder de vita blodkropparna och sedan fräter det sönder hela kroppen, ungefär.
Kontentan är att det är de där små sakerna som gör det. Ajajaj, ungefär.
I natt drömde jag att en björn som gömt sig under vår trappa försökte döda våra kaniner, och gick runt och smaskade, men vi kunde inte göra något, för då skulle björnen döda oss.
Sedan hade jag ett eget hotellrum i Mariefred, av alla ställen, och jag skulle gå ut och festa tillsammans med Pixies beundrare. Men när vi frågade i receptionen fanns det inga nattklubbar i Mariefred, bara en bugg-klubb. "Mariefred är ju inte direkt känd för sitt partyliv", sa receptionisten bara och tittade på oss som om vi var dumma.
Drömtolkare sökes.
moho
Öhm, jag har börjat försöka förstå mig på det där med bloggdesign. Det går inget vidare. Men därav vissa skumma grejer på bloggen.
Uppdatering, 13.32:
Okej, efter att ha fått bort den sista gröna texten kan jag i alla fall säga att min blogg i sann White Stripes-anda går i rött, svart, vitt. Man kan fundera över hur länge det dröjer innan jag tröttnar, men... det är bättre än att jag inredde hela mitt rum eller gjorde om hela min garderob till att bara gå i dessa underbara tre färger, vilket jag tidigare har tänkt.
Jag är stolt över mig själv. Jag övar upp min tekniska ådra. Det är fantastiskt imponerande och duktigt gjort.
Och så är det roligare än att göra engelskläxan.
Planerna för idag är Friskisträning, skolarbete och väldigt mycket Simpsons. Och så tänkte jag göra en snölykta, woho!
Uppdatering, 13.32:
Okej, efter att ha fått bort den sista gröna texten kan jag i alla fall säga att min blogg i sann White Stripes-anda går i rött, svart, vitt. Man kan fundera över hur länge det dröjer innan jag tröttnar, men... det är bättre än att jag inredde hela mitt rum eller gjorde om hela min garderob till att bara gå i dessa underbara tre färger, vilket jag tidigare har tänkt.
Jag är stolt över mig själv. Jag övar upp min tekniska ådra. Det är fantastiskt imponerande och duktigt gjort.
Och så är det roligare än att göra engelskläxan.
Planerna för idag är Friskisträning, skolarbete och väldigt mycket Simpsons. Och så tänkte jag göra en snölykta, woho!
Om jag ska vara ärlig gick det till såhär
(Bild: Tagen av undertecknad idag, under körlördagen... en tjej i min kör - Astrid - som är fantastiskt fotogenisk.)
Jag har börjat rita små serier.
Fråga mig inte varför. För mycket Simpsons kanske, så jag tror att sanningar bara uttrycks i tecknad form. Men mina figurer är inte gula.
Jag tror det började med min nya pluggteknik i torsdags; den gick ut på att rita upp skeenden i stället för att anteckna om dem. (Jag skulle plugga sjöars ekosystem... mwäääääh.) Sidorna fylldes med glada små nedbrytare som skulle hantera algblomningen och annat nördigt.
Sedan blev jag nostalgisk och satte in pratbubblor i stället.
Sådant man annars kan nämna om någon vill hålla sig uppdaterad, är att saker rimligtvis hände den sjunde i stället för den åttonde, och att ironin med mellanstadiediscot därför kan tyckas bortkastad.
Men så kan det gå, när inte haspen är på.
Godafton.
tu parles d'amour, I speak of armour
Den nyinflyttade grannkvinnan (till Marge): Oh, maybe I should explain. Me and Laura's father was divorced two years ago. They're so sweet when you marry them, but then it's just career, career, career...
Homer (utanför fönstret, till hunden): MY hammock! Do you understand that! MY!
Åh, Simpsons simpsons simpsons. Återupplivade lite minnen med säsong fyra igår, den är ju så bra, bättre än vad jag mindes den. Jag har sett de gamla säsongerna så mycket också, de känns ännu mer som gamla vänner.
Förresten kan och bör detta noteras: min statistik med kommentarer är fantastisk nu. Fyra kommentarer på två inlägg ger i snitt två kommentarer per inlägg. Om ni inte fortsätter kommentera lär ju statistiken sjunka, så... kommentera.
Jag och min bror har vissa likheter i tänkandet.
Fel saker skapar lycka.
hon är rolig jämt hon drar skämt på skämt tills hon dragit alla fem
Hej, jag heter Ulrika. (HEJ ULRIKA). Detta är min tredje blogg, senast bloggade jag på kilklack.blogg.se, men den kommer snart lösenordsskyddas, för den som bryr sig. Jag tröttnade lite på den, tror jag.
Jag går i ettan på gymnasiet, på Spunkgymnasiet i Uppsala, och spunk äger, för det är världens bästa stämning och en jätteliten gullig skola och vi får välja i princip helt själva vilka kurser vi vill läsa, vilket betyder att jag läser natur med språk-och-lite-estet-inriktning (läs: jag läser jättemånga kurser för det är så mysigt).
Jag frilansar som journalist en del också. Och fotograferar en massa, fast jag är... alltså, fotografering är inte direkt min största talang.
Och så spelar jag oboe. Och skriver manus till min kör. Och gör musik. Och kramar vackra människor.
Jag tycker om Läkerol och gröna extra drops.
Jag har en tendens att se ner på fega människor men jag försöker att älska så mycket som möjligt och hata så lite som möjligt, och av och till funkar det faktiskt.
Jag har sett läskigt lite film.
Jag är dålig på att köpa vanliga kläder men köper onödigt mycket kappor, skor, hattar och handskar. Och svarta klänningar också, men det kanske kan sägas vara mer användbart.
Jag värderar intelligens högt. Det kallas narcissism - jag råkar vara intelligent.
Jag får jättelätt dåligt samvete.
Jag är lätt paranoid.
Jag har en manodepressiv personlighet.
Jag älskar att balansera på saker.
När jag blir stor ska jag bli författare men först tänker jag utbilda mig till civilingenjör, eller kanske rymdforskare, men jag klarar ju inte av långtidsprojekt.
Jag lyssnar på äckligt mycket olika sorters musik. Men jag älskar kvinnor med pianon, som Tori Amos. Och så tycker jag om åttiotal, väldigt väldigt mycket. Och hiphop och techno. Och allmän electronica. Och Within Temptation. Och Nirvana och The White Stripes. Och hej-jag-kan-name-droppa-resten-av-dagen.
Och så är jag besatt av Simpsons. Hejhej-jag-har-första-tio-säsongerna-på-dvd-jag-vet-vad-avsnitten-heter-och-vem-som-har-skrivit-dem-besatt. Och så har jag tre Simpsonströjor i garderoben, men förårdet måste utökas.
Saker som är mina projekt är att skriva en bok, lära mig programmera (min bror håller på att lära mig) och köpa jeans. Jag har bara två par och det ena har gått sönder och det andra tycker jag inte om.
Hejdå.
