sprak (ordbajseri)
glimmande tidsoceaner och jag undrade väntade sökte men
det var morgon middag kväll med mina händer över dina det var huvud bak i stolen det var brännskador i solen
det var patetik och ordbajseri
som många långa dagar gned vi sönder våra leenden jag lyfte mina ögon sänkte blicken
du var aldrig där
alltid när jag sökte
var det inget jag försökte
och jag slutade att finnas
men jag visste aldrig när
gud vad du kommer vara berömd poet om tio år
(L)