nightie night
En gång var jag åtta år gammal.
Jag skrev texter om döden och om att aldrig hitta ut. Jag förstod mig inte riktigt på världen men var egentligen inte rädd för den. Bara fast i den.
Av och till mådde jag ganska bra. Men allting var inte mycket, mycket enklare. Jag var otroligt ledsen och jag var otroligt arg och jag var otroligt förvirrad. Och jag hade ingen självkänsla över huvud taget.
Bara så att jag inte glömmer. Som en liten påminnelse till mig själv. Allting var inte bättre förr, hur mycket jag än vill tro det.
Jag skulle kunna berätta om och om igen, samma historier för er. Men man ska inte få folk att tröttna.