låt oss bli bekant
Min rysklärare är så bra. Hennes förtjusta leenden när vi är duktiga. Hennes gullighet i sättet att förklara språket. Hennes insikt i hur andra kan uppsaktta hennes språk, fast ryska ju är hennes modersmål. Det är alltid så svårt för vissa att se vad andra kan ha svårigheter med i deras modersmål.
- Ni är en så bra grupp, säger hon. Varje gång jag ska hit blir jag alldeles glad.
Och jag ler, för det är få saker som är lika fantastiska just nu som min ryska. Eller jo, det är klart att det är. Världen är fantastisk när det är kväll och löven blåser runt mina ben och jag kör ner händerna i kappfickan och sluter ögonen och tänker på andra höstar och är nostalgin personifierad. Världen är fantastisk när jag duschar i en timme bara för att jag är så fruktansvärt stressad och då känns det så bra att göra riktigt onödiga saker ibland, som att raka sina ben och lägga ansiktsmasker och smörja in sig med mirakelkrämer.
Men alltså. Ryska. Det är världens bästa språk, ungefär.