Nettelblad

du reser murar men jag har bara spår

över mina händer glider forna kontinenter

du är Pangea men jag är super nummer två

under mina hudar gräver dina tänder glufs

jag är orden när de blivit guttural anal

kommunikation är bara Babelfish

när du har slängt det framför en spegel

utan form och hyfs drar vi fram över längtans landskap

om jag blir bulle:

mellan din

desperation

och ditt hat

är jag lyckligare än Gud

när han aldrig skapade världen

så trasa sönder dina tusen jävla tårar!
jag sparkar dig i huvudet nu

och jag svär, älskling

den här gången ska vi få se blod.