Disciplin

Pojkvännen är på utbildning och skjuter, så jag är ensam hela helgen. Eller ensam är jag ju inte, vi har en inneboende i lägenheten, en barndomskompis till pojkvännen, så naturligtvis har jag möjlighet att fylla mina dagar med diskussioner kring allt från näringslära och Lady Gaga till hur det egentligen kommer att bli nu när NASA sagt att de ska kolonisera världsrymden.

Men framförallt fylls helgen av en galen disciplin. Jag har varit ett hormonmonster de senaste dagarna, kanske kopplad till mina p-plåster, eller kanske bara beroende på att jag faktiskt bara är sjutton år gammal, trots att ingen förstår det. När jag blir hormonell känner jag mig obalanserad i hvuudet, okontrollerad, och som om den smarta Ulrika egentligen sitter utanför min egen kropp och bekymrat betraktar galenskapen, men oförmögen att styra något av det.
Då brukar jag kompensera med stenhård disciplin. Tydliga regler för vad jag ska och måste göra. Försöker hindra hormonmonstret att få utrymme.

Vilket i det här fallet innebär att jag gick upp sju imorse (efter att ha lagt mig tidigt såklart, får jag ingen sömn blir jag galen), och att jag har suttit och arbetat med boken i princip hela dagen.
En gång i tiden hade det kunnat vara en varningssignal när jag började göra sådana där saker. Jag har erfarenheter av att bränna ut mig - för snart ett år sedan pluggade jag tretton timmar om dagen enligt desperata galna scheman.
Men det är ingen fara nu. Jag lägger in små pauser. Pauser för att vila. Pauser för att ligga och läsa. Pauser för att sitta och tjuvkika på mina grannar genom fönstret. (mittemot mitt fönster ligger nämligen några läögenheter, det är väldigt spännande att spana på folket mittemot). Och pauser för att promenera, längs älven, i timtal.

Normala människor gör nog dock annat på sina lördagkvällar än att arbeta på en bok och lägga sig typ tio för att kunna gå upp nästa morgon för att fortsätta jobbet.
Jag är inte en sådan människa. Jag har insett att jag nog aldrig kommer att bli det, heller.
Jag känner mig ganska glad ändå.
1 kommentar

Lista

Jag sitter och försöker klura ut hur jag ska få råd med ett piano på något sätt, och om man kan äta gröt till både frukost och lunch. (Kan, kan man väl. Men jag brukade vara så näringsmässigt duktig förut.) Därför inget substansiellt bloggande. Men en lista, hämtad från min bekanting Hannas blogg. Dock lade jag till saker som jag själv tyckte var skoj, hoho.

Boken du läste ut? The Journal of Joyce Carol Oates av, ja, Joyce Carol Oates. Intressant på många sätt, eftersom så mycket av hennes dagboksanteckningar handlar om skrivprocessen och jag ju själv sitter på dagarna och försöker författa, liksom.
Boken du påbörjade? Drakvinter av Elvira Birgitta Holm. En ungdomsbok (barn/ungdom, huvudpersonen är tretton) som jag läste hur många gånger som helst när jag vara sådär sju-åtta år. Har börjat en drive med att läsa böcker som jag läste då, det är väldigt fascinerande. Jag läste alltid böcker om och om igen, så de införlivades verkligen i vem jag blev och framförallt hur och om vad jag skrev. Det finns teman i mitt skrivande nu som kommer från det där jag läste för tio år sedan.
Drakvinter är väldigt fin, för övrigt. Men obehaglig.
Filmen du såg? Altitude tror jag det var. Den var verkligen inget vidare. Monsters däremot, som vi såg dagen innan, var väldigt fin/vacker/bra.
Kulinariska upptäckten? Länge sedan jag gjorde någon revolutionerande upptäckt. Men jag äter mycket gott nu. Granatäpplena har blivit billiga igen, det är lovely.
Musikaliska upptäckten? Martin Hayes, en irländsk violinist. Men upptäckten var väl inte så mycket min egen förtjänst, jag blev tipsad om honom när jag bad folk om musiktips. Utmärkt skrivmusik, hursomhelst.
Tv-serien du började följa? L Word var den senaste teveserie jag föll för, och det var i december 2008. Jag är ganska restriktiv med nya saker. Jag tycker mer om att se samma saker flera gånger.
Klädesplagget du köpte? Köpte ett par ultimata vinterskor någon gång i september. Köpte ultimata vinterskorna i början av september. Snygga, varma, klacklösa, galet bekväma och bra mönster på sulan så man kan bo i dem hela vintern. Men jag köper knappt kläder.
Saken du skrattade åt? Jag skrattar så mycket hela dagarna, minns knappt. Min pojkvän när han imiterade hur folk pratar, tror jag. Han är väldigt bra på det.

... och intresseklubben antecknar frenetiskt.
0 kommentarer

Utflykter

Idag försvann jag och min pojkvän på en utflykt till Robertsfors.
Vi träffade kommunchefen, åt på en pizzeria och noterade att precis bakom kommunhuset (och det man ser genom ett stort panoramafönster de har inne i kommunhuset) ligger kyrkogården. Effekten är synnerligen komisk.

Nu är det mer roman som gäller. Tjo.
0 kommentarer