Ett litet slag för normer
Jag tror att en förödande utveckling för den politiska debatten, och diskussionen kring hur vi faktiskt ska få ett samhälle som gör det bättre för folk, är att det har blivit stigmatiserat att värdera. Att faktiskt ha starka kärnvärderingar, och våga stå för dem. I vår intensiva längtan efter tolerans har vi någonstans kommit så långt i det toleranta att man inte längre får tycka att något beteende, någon företeelse är bättre eller åtminstone mer önskvärd än någon annan. Värderar man något högre än någonting annat kan man ju riskera att kränka, förtrycka eller förminska någon grupp som uppskattar just det man inte värderade så högt.
Ett annat sätt att se på saken är förstås att man har skaffat sig en kärnvärdering, men också bara en enda: det viktigaste är att alla får välja själv. Men så länge någon har valt något själv har vi ingen rätt att moralisera över beteendet. Så länge en person har valt det själv måste det vara rätt för den personen, och jag har ingen rätt att uttrycka att jag tror att något annat skulle vara lämpligare eller mer önskvärt.
Detta kan låta ganska fint i teorin, ändå. Folk ska få välja själva, så blir det nog bra. Och även om jag inte längre är liberal tycker jag absolut att det är viktigt att ge människor frihet att bestämma över sina egna liv. Men jag tror inte på det som det enda värdet, och jag tror att det är viktigt at våga driva andra saker också. Jag har varit involverad i alltför många givande diskussioner som enbart avslutas med klichén "tja, allting är relativt". Jovisst, någonstans kan allting ses som relativt, men för att över huvud taget klara av att leva blir vi tvungna att göra vissa grundantaganden om vad vi tror är bra och vad vi tror är dåligt. Jag personligen tror till exempel att det är dåligt att skära sig i armarna, att röka cigaretter och att sova för lite. Jag tror att det är bra att umgås med folk man tycker om, njua av de vackra detaljerna i vardagen och att promenera.
På samma sätt tycker jag att man på samhällsnivå, i opinonsbildningen, absolut ska kunna uttala sig om vad man tror är bra och vad man tror är dåligt för människor. Att man ska våga stå upp för någon form av värderingar, någon substans, i mycket högre grad än vad man gör idag.
Som allt det här pratet om att man ska krossa alla normer, till exempel, som man hör lite hipp som happ både från höger och vänster. Har ni också hört det? Vaddå "krossa alla normer"?
Normer är fantastiska. Utan normer skulle mänskliga samhällen inte fungera. Vi har normer för hur vi talar till varandra, hur man beter sig i det offentliga livet. Vi har normer för hur vi bygger hus, tolkar statistik, använder ord. Vi har en norm som säger att man inte spottar folk i ansiktet, den tycker jag är rätt bra. Och så har vi visst en annan norm som säger att man inte ska döda varandra, den gillar jag rätt skarpt.
Sedan finns det förstås folk som bryter mot normerna. Det finns det alltid. Som jag uppfattat definitionen av en norm, är det helt enkelt 1. Vad de flesta gör och 2. Vad de flesta förväntas göra.
De som talar om att "krossa alla normer" brukar förstås inte bokstavligen mena alla, eftersom de flesta normer är så självklara att vi inte ens reflekterar över dem. Man riktar oftast in sig på någon specifik norm som är ond, till exempel heteronormen eller olika typer av könsnormer. Men jag saknar ofta någon egentlig argumentation för varför de här normerna är så problematiska. Oftast verkar argumentet vara att de är vidriga per definition, för att de är normer, för att de innebär att man förväntar sig att vissa människor ska vara på ett visst sätt. Men jag har svårt att köpa det argumentet. Vi kommer alltid att förvänta oss att människor ska vara på ett visst sätt. Det går inte att ta bort en norm, det går bara att ersätta den med något annat. Många gånger saknar jag de där alternativen, att man visar på att man faktiskt funnit något nytt och bättre.
Framförallt heteronormsdebatten, som jag tycker tagit absurda proportioner. Vaddå heteronormen? Varför är den ond?
Det vanligaste är att människor är heterosexuella. Det vanligaste är att man försöker leva i monogama förhållanden mellan två personer, och att man vid något tillfälle försöker skaffa barn. Eftersom detta är det vanligaste, är det också i någon mån vad folk förväntar sig eftersom det är "så det brukar bli". Med det här säger jag inte att det är fel att vara homosexuell (är själv bisexuell, om det nu på något sätt ger ökad trovärdighet), jag säger inte att de som avviker från den här normen ska brännas på bål och stigmatiseras. Jag säger bara att jag inte förstår varför den här normen ska elimineras. Vad ska den ersättas med? Vad är det som är så mycket bättre? Vad är det som gör att den här normen inte är funktionell?
Normer är praktiska, funktionella och ett sätt för människor att strukturera upp verkligheten. Vi behöver dem. Diskussionen borde inte handla om ifall de ska finnas, utan hur de ska se ut.
Hej Ulrika!
Imponerad av alla kloka ord o jag känner att jag tänker mkt som du...Har väl själv röstat på dom flesta partier utom något av dom rödgröna fast tyckte faktiskt att miljöpartiet var en frisk fläkt när dom dök upp på 90talet. Nu har dom tyvärr ballat ur precis som nästan allihop. Normlöst eller rättare sagt ryggradslöst Kommer definitivt att försöka läsa din blogg i fortsättningen. Vad man framförallt saknar i den politiska världen är väl civilkurage o mod. Hoppet är som bekant det sista man överger. Fast det ser rätt mörkt ut just nu,eller vad tycker du? Blev kort denna gången men måste sova nu.
Hlsn SD