T

Den 20 december tyckte hon att det var dags att titta ut, min flicka. (Det verkar som om förlossningen initieras av att barnet skickar ut hormoner som i sin tur påverkar mamman, så jo, det var faktiskt hon som bestämde). Det gick väldigt, väldigt bra, bättre än vad jag alls kunnat räkna med. Och snabbt. För den som inte är sådär superintresserad av förlossningsförlopp säger det inte så mycket, men vattnet gick åtta, värkarna började nästan direkt, var regelbundna vid elva, var dags-att-ta-sig-in-till-förlossningen vid två. Sedan tog det bara fyra timmar, och så var hon född vid sextiden. Barnmorskan var till och med imponerad.

Efter det har vi vandrat runt på BB. Fascinerats, funderat, filosoferat kring diverse saker. Ätit mat. Också mitt barn, hon är ruskigt glupsk. Äter och äter och jag matar och matar. Allting känns fint, och meningsfullt, och värdefullt.

Två som blir tre är något så skört, så sprött, så oerhört och samtidigt så självklart och alldeles rätt. På många sätt trodde jag nog att jag skulle vara mer rädd, liksom paralyserad, men det är ju bara som det ska vara. Som det alltid har varit. Min glupska lilla bebis i min famn, och jag.

Så nu kanske det blir tyst om mig ett tag. Kanske upptagen med annat, och så.
5 kommentarer

Tit-ut

Jag hörde en så märklig sak när jag vandrade runt på Ica idag, utan att ha någon anledning, för att jag försökte promenera men var för trött för att gå längre än tio minuter bort.
Kvinna rusade fram till kassan med jagad, panisk blick (den där som alla har mitt uppe i sin julstress, som jag inte begriper mig på eftersom jag lever i en värld där det fortfarande är typ början av december för min bebis har ju inte kommit än och jag trodde ju att den kunde ha kommit till jul). Lutar sig vilt fram mot kassör.
"Säljer ni inte sådana här, bröst, eh, jag menar, geléhallon?"
Ingen av dem verkade besvärad eller ens road av hennes första benämning på godiset. Är det ett vedertaget fenomen att man kan kalla geléhallon för bröst? "Jag ska bara köpa lite bröst att suga och tugga på under filmen.", kan man säga så?

Verkar ju som om jag uppenbarligen har missat grejer här.
2 kommentarer

Fästning

Varje gång jag hör/läser/ser Anders Borg prata om mer privata saker, om sig själv och sitt liv, blir jag alldeles bedårad. Som den här DN-intervjun till exempel. Han verkar så ödmjuk, intelligent och klok att jag blir lite lycklig.

Och nej, 40+4 men ingen dotter än.
0 kommentarer