Tiden går fort

Tiden går fort ja, den går jättefort. Hörde någon påstå att vi snart läst en tredjedela v kursen. Jag vet itne om det är sant, jag är för trött för att räkna. Det är roligt, stundtals väldigt roligt, men ibland frustrerande. Saknar att skriva, mycket.

Igår var det fest, på torsdag är det dugga, idag dricker jag jasminte och försöker läsa fast allt jagtänker på är semlor.
0 kommentarer

Här. och där

Här ska jag skriva, om politisk korrekthet och faktiskt också dess förtjänster, men inte idag. I alla fall inte nu. Kanske en annan dag och kanske sen. Jag tror att jag måste sova lite innan jag far tillbaka till skolan igen för en så kallade casegenomgång, som jag en annan gång, en annan tid ska förklara vad det är.

Här ska jag också skriva om Örnsköldsvik, där jag var igår och besökte en hälsocentral och fick följa med patienter på deras läkarbesök.
En stad jag blev kär i, när jag promenerade runt. Det var något med vattnet och så också vädret, fast vädret är ju detsamma här och gör mig även Umeåförälskad; ett krispigt väder, med sol i himlen och rimfrost på träden och partiella snöfall när blåsten vispar upp, ner flingor här och var.

På fredag är jag förresten bjuden på en födelsedags/inflyttningsfest. Senast jag blev bjuden till fest var ett år sedan och då var det bara för att det hade sett märkligt ut att inte bjuda in mig, inte för att jag förväntades komma. Innan jag insåg det klädde jag ut mig till en leopard. Sedan klädde jag av mig leopardkläderna, och fläckarna, var utklädd till en Ulrika och begrundade det faktum att jag tillbringat min gymnasietid med så många saker men så lite kontakt med den verklighet andra människor tycktes leva i.

Och nu har mina försök till social anpassning och infiltration i den där mystiska studentvärlden vars umgängesformer ibland tycks mig plågsamt meningslöst värdelösa alltså fortskridit. Jag känner mig ofta malplacerad, och ofta mycket påtagligt, på de flesta platser jag befinner mig utom i min pojkväns armar och på en scen med ett piano, men jag har lärt mig att det inte riktigt syns. Inte så mycket som jag tror i alla fall.

Nu ska jag sova. Jag tycker mycket om att sova. Inatt vaknade jag till av att jag skrattade och när jag mindes skämtet efteråt var det till och med så roligt att jag blev lite imponerad av min drömmande hjärnas kreativitet.

Vi hörs en annan dag, annan tid, annan gång, adjöken.
0 kommentarer

Such great heights

Igår stod jag på scen igen och det var ganska fantastiskt. En öppen scen var det och publiken var ju därefter, men som det brukar vara kunde jag åtminstone få de som var där att lyssna och det är den utmaning som är magisk. Spänna blicken i dem och dallra lite på de högsta tonerna och tvinga dem att lyssna.

En ung man kom fram sedan och sa att han tyckte det var helt fantastiskt. På riktigt. Vände sig till min pojkvän och sa "du har fångat en otroligt fin tjej".
Det tyckte min pojkvän också att han hade.

Skriver så mycket på svenska nu, låtar alltså. Snart ska ni få se. Ska spela in med bättre kamera så man kommer äntligen att kunna höra det hela bra!

Nu är det studier som gäller för hela slanten. Som vanligt är det inte min intelligens som begränsar mig, utan min prestationsångest och (bristande) självkänsla. Den eviga tron att det inte är tillräckligt hur mycket jag än har gjort. Men jag sliter för att inte låtsas om den... låtsas om det, det lilla monstret av oro i min mage som river och gnager för att påkalla uppmärksamhet så det kan vråla åt mig att inget av det jag gjort är tillräckligt och att misslyckandet är nära.

... jag misslyckas ju inte ens någonsin.
0 kommentarer