Romanskrivande

Snart är det november och National Novel Writing Month drar igång igen. Ni vet, den fina grejen då man ska skriva 50 000 ord på en månad, alternativt hänga i forum och ha ångest för att det inte går bra att skriva 50 000 ord på en månad.
Jag deltar inte i år, naturligt nog, eftersom jag befinner mig i en konstant tentapluggsperiod sedan typ september som inte kommer att vara över förrän 3 december (magiskt datum! fatta vad världen kommer att kännas underbar och vacker för några sekunder när det är över). Men även om jag haft lite mer tid... Jag vet inte. Det blir ju inte samma känsla av spännande utmaning när jag redan har skrivit en bok som jag faktiskt är nöjd med, skrivit den över en sommar och haft en ordproduktion på 4000 ord om dagen ett tag. Nästan lite frustrerande, även om det förstås egentligen mest är något jag är stolt över - förut var den stora utmaningen i vägen och drömmarna mot författande att över huvud taget prestera något vettigt att skicka in, något att visa för förlagen.
Man är mindre utlämnad när man inte ens har något som man kan bli avvisad på grund av. När alla texter man har bara är fragmentariska fraser sammansatta på en halv sida eller något - då är det lätt att visa begåvning, men utan att behöva fundera på hur långt den kan ta en (om ens någonstans).

Jag vet inte. Vad jag försöker säga är väl bara att när jag hade målet att skriva en bra bok, en bok jag kunde stå för, då var det så uppenbart vad jag höll på med. Skriva skriva kämpa kämpa studera hantverket läsa läsa och fundera. Nu... jag vet inte vad jag gör liksom. Sitter och väntar. Samlar pengar till ny utskrift av romanen ifall det förlag som sitter på den inte vill ha den. (De borde höra av sig i början av november om de ska hålla sig inom sin gräns).
Glömmer bort att jag någonsin har skrivit. Glömmer bort att jag någonsin velat skriva.

Och undrar vad jag gör om inget förlag vill ha den, någonsin. Kanske skriver jag en ny. Det vore i sig inget problem. Men det känns pinsamt, nästan lite patetiskt, att sitta där om somrarna och skriva nytt på nytt på nytt för en läsekrets jag inte har.

Nåväl, jag har ganska trevliga fallback-karriärer. Läkare, flerbarnsmor... det är ju ganska trevligt, det också.
0 kommentarer