Pojkprägling



Det finns något med nypubertala spruckna målbrottsröster och killvarianten av den där Puma-parfymen jag alltid hade när jag var tretton i alldeles för stora mängder så att det luktar över hela busshållplatsen. Det är något särskilt med de hesa skratten när de tjuvröker och vänder sig om för att kolla så att ingen lärare ser men att just den där blondinen med fejknaglar och snortighta jeans ser alldeles precis.
Men mest målbrottsrösten. När den spricker upp ur dem, tonårspojkarna, ungefär i takt med att deras finnar spricker och börjar var.

Det är ingenting jag tycker om. Definitivt inget som attraherar mig. Men det är något som skär genom tid, skär genom rum, rakt i min mage, kanske i mitt hjärta. För plötsligt är året 2006 och hur jag än försöker lyckas jag aldrig bli en nyblonderad tonårsflicka med fejknaglar som pojkarna blåser rök i ansiktet på och året är 2006 och jag ätnker att jag kommer nog alltid att vara tretton år gammal och förbannat ensam för det ligger nog i min natur.

Sedan kommer bussen och de ska inte med den, pojkarna. De ska bara stå där och röka. Jag åker ifrån dem och jag färdas sex år i överljudsfart. Färdas sex år och byter liv som jag byter tid.
Jag kommer aldrig tillbaka.
0 kommentarer

Hjärnsurr



Det jag hörde om öronpropparna var att man kunde koppla in dem till olika styrkor på ljud, hur hög decibel man ville blockera bort. Min dröm var perfekt passform, jag får aldrig i öronproppen tillräckligt bra i höger öra. Sedan hörde jag att de bara blocekrar 25 dB max, så jag får väl fundera när jag blivit superrik hur jag ska göra med allt.

För övrigt fick jag tillbaka min tenta och jag fick 73,5 av 90. Det är 82%. Så bra har jag aldrig skrivit på något hittills på läkarprogrammet, så det var ju rätt underbart.

Annat som rör sig i huvudet mycket är när man ska hinna träna så mycket osm man vill, och en viss uttråkning. Jag har svårt att vilja pusha mig särskilt mycket den här kursen. Vi går 8-16 nästan varje dag och det tar liksom emot att göra en massa mer utöver det. Mest vill jag ha lite fritid, för en gångs skull. Åker hem och hänger med min familj.

Min bebis har två tänder och väger nästan tio kilo. I vikt och huvudomfång får hon inte plats på någon av BVC:s standarkurvor, hon har fått en egen kurva. Det är kvalitet på decemberflickor, det är vad jag alltid har sagt.
0 kommentarer

Guld och gröna skogar

Fantiserar ibland om saker jag ska köpa mig när jag har betydligt mer pengar än vad jag har nu. Ibland är det svårt, för just materiellt är jag så nöjd med livet. Det är aldrig materiellt som livet har bekymrat mig, över huvud taget.

Men det är i alla fall en våt dröm som toppar listan: formgjutna öronproppar. Sådana där som musiker kan ha. (Det var en musiker som förklarade för mig att de fanns). Först spolar de ur allt vax ur ens öron, sedan fyller de öronen med silikon och låter det gjutas till perfekt passform.
Efter det kan man ha total tystnad, när man vill.
Perfekt, andlös, underbar.

Och man slipper, om man tycker om att sova med hörselproppar som jag gör, den frustrerande känslan - varje kväll - av att proppen aldrig sätter sig ordentligt bra i höger öra.

Det gäller att ha små dekadenta framtidsfantasier.
4 kommentarer