Bronkiell pulmonell och underbart snäll

Jo, jag lever.
Det går faktiskt riktigt bra, livet.

Men herregud vad det här programmet är stressigt och galet. Jag förstår att läkare är en yrkeskår med massor av kollegialt stöd men också hålla-varandra-om-ryggen-tendenser - en läkarutbildning är ju typ som att ha en livskris varje månad. Inte konstigt att man känner sympati med folk som vet vad det handlar om.

Nu blir det mer respiration, sedan blir det mer cirkulation, och funderingar över hur jag ska kunna få ett besök av föräldrar och syster att gå ihop med studierna. Min faders förhörande-förmågor och en bebis förmåga att agera charmtroll medan jag kikar i böcker torde vara metoden.

Hon har fått massor av sånger förresten, min dotter. Uppenbarligen är barnvisor egentligen min sanna talang.
0 kommentarer

Satisfaction

Jag lyssnar på Satisfaction med Benny Benassi och är nostalgisk kring en tid som lyckligtvis är förbi. Jag pluggar massor av cirkulationsfysiologi och är så hög på hela transartade tillståndet man kommer in i med fysik/matte-grejer (däremot inte sagt att jag fattar allt så himla snabbt, direkt), så hög på det att jag överväger att bara hoppa av läkarutbildningen och bli civilingenjör. Men det är ju det där med människor. Jag tycker de är fascinerande.

Interpersonell kommunikation när man ska ha riktiga relationer, på lika villkor, gör mig knäpp i huvudet. Vänskap, kärleksrelationer, umgänge, jag tycker det är så svårt och alla känslor rörs upp på en och samma gång till en stor blobb.

Att ha givna situationer med utrymme för lätt teaterartad improvisation, som patientmöten, kommer däremot att bli fantastisk. Det där är vad jag är bra på. Det är som ett skådespel. Jag tycker om att spela teater. Jag har iakttagit en miljon människor medan jag studerar och befinner mig utanför social gemenskap på caféer. Jag har spelat en miljon roller ungefär halva mitt liv.

Jag älskar den uppgiften.

För övrigt väger bebis-buset sju kilo. En person som kom fram och tittade på henne häromdagen gissade på att hon var fem månader, men hon är ju bara två. Barnavårdscentralen är helt till sig också, de har aldrig sett något liknande. Jag är den bästa mjölkko de skådat, ungefär.

Hon har varit helt extraordinär, ända från början. Man blir ju helt perplex över vad man har fått för mirakelbarn egentligen.

(Och så sjukt snäll, och balanserat nöjd. Den egenskapen fick hon då sannerligen inte från sin mor).

ps på fredag ska jag dissekera grishjärtan. smask smask.
0 kommentarer

My favourite things



Godmorgon.

Saker jag tycker om idag:
- Grön vägg
- Gröna ögon
- Röda jackor
- Trachea.


0 kommentarer