Satisfaction

Jag lyssnar på Satisfaction med Benny Benassi och är nostalgisk kring en tid som lyckligtvis är förbi. Jag pluggar massor av cirkulationsfysiologi och är så hög på hela transartade tillståndet man kommer in i med fysik/matte-grejer (däremot inte sagt att jag fattar allt så himla snabbt, direkt), så hög på det att jag överväger att bara hoppa av läkarutbildningen och bli civilingenjör. Men det är ju det där med människor. Jag tycker de är fascinerande.

Interpersonell kommunikation när man ska ha riktiga relationer, på lika villkor, gör mig knäpp i huvudet. Vänskap, kärleksrelationer, umgänge, jag tycker det är så svårt och alla känslor rörs upp på en och samma gång till en stor blobb.

Att ha givna situationer med utrymme för lätt teaterartad improvisation, som patientmöten, kommer däremot att bli fantastisk. Det där är vad jag är bra på. Det är som ett skådespel. Jag tycker om att spela teater. Jag har iakttagit en miljon människor medan jag studerar och befinner mig utanför social gemenskap på caféer. Jag har spelat en miljon roller ungefär halva mitt liv.

Jag älskar den uppgiften.

För övrigt väger bebis-buset sju kilo. En person som kom fram och tittade på henne häromdagen gissade på att hon var fem månader, men hon är ju bara två. Barnavårdscentralen är helt till sig också, de har aldrig sett något liknande. Jag är den bästa mjölkko de skådat, ungefär.

Hon har varit helt extraordinär, ända från början. Man blir ju helt perplex över vad man har fått för mirakelbarn egentligen.

(Och så sjukt snäll, och balanserat nöjd. Den egenskapen fick hon då sannerligen inte från sin mor).

ps på fredag ska jag dissekera grishjärtan. smask smask.
Allmänt
0 kommentarer