Mediabruden

Ja, det är ganska lyxigt att ha en ledig dag från plugget, tillbringa den på ett café och sedan med gott samvete kunna säga att man har gått iväg för att jobba. För några sekunder blundar jag bara och sörplar på min latte och känner mig som om jag är allt jag drömde om när jag var typ tretton, läste Veckorevyn slaviskt och trodde att det häftigaste man kunde göra i sitt liv var att jobba inom media och resa så mycket att man alltid var jet-lagad. Och att högvinsten i livet, det är när man skapat sitt ultimata personliga varumärke.

 Sedan öppnar jag ögonen igen och det här är ett grådaskigt Umeå på ett café på universitetet och det här är bara några fragment av livet som påminner om en dröm jag inte längre har. I samband med att jag vann Lilla Augustpriset, med intervjuerna i radio och teve och DN och hela grejen, med flyg ner till Stockholm och hetsigheten, med taxi fort mellan platser och alla leenden och handskakningar med människor som är trevliga för att det är vad de har lärt sig att man måste vara för att få mer jobb, blev det ännu tydligare för mig varför jag inte längre har den här drömmen. Jag passar inte in i den typen av liv. Man gör många roliga saker och blir jag någon gång författare på riktigt kan det väl få krydda livet ibland. Men mest av allt vill jag ha det lugnt. Jag vill ha ett hus, ett arbetsrum och en massa barn. Jag vill ha skog och vatten och luft som är behaglig att andas och jag vill ha långa promenader om söndagarna och jag vill ha tystnad omkring mig när jag sent om kvällen skapar skönlitteratur i det där arbetsrummet men får jag bara det där kan jag klara mig utan galor, utan fotograferingar, utan teveinslag, utan alltihop.

Jag tror det handlar om att jag har väldigt svårt för förgänglighet. Och är det något som den där statusen man får av att göra media är, så är det väl just förgängligt.

Frilans Roman Skrivande Skrivrutiner
1 kommentar

Över havet

Vi åkte ju bort några dagar, strax efter att vi gift oss. Över havet for vi, genom isen, för det var fortfarande bara slutet av mars och kvar fanns både is och snö. Det var inte en lång resa, men exotisk nog. Världsomseglingar och rymdfärder får vi vänta med tills lilltösen och stor och vi är några miljoner rikare.

Ungefär såhär såg det ut, fast mycket mer och lite annorlunda. På bröllopsresor kan man göra så många andra saker än att fotografera.
 

Fara genom is.


På en färja som ser ut typ såhär.

Till en stad där allt sägs två gånger, men på olika språk. Här har de dragit till på stort i den svenska versionen, finskan betyder bara ordagrant "långgatan". Kanske ett försök att för ovanlighetens skull låta svenskan ha det längsta ordet.
 

Stora hus.

Kyrkor och grävskopor.
Och påskspecialitet inhandlad på snabbköpet - äkta äggskal där man har blåst ut innehållet och i stället fyllt med ren nougat.
Fyra hela ägg fyllda med nougat som fördelas på två personer blir en synnerligen mäktig, och mättande, upplevelse.
 
Ute i svenskbygder, och återigen en färjefärd, om än lite kortare den här gången.
 
Tyst och stilla och lugnt, som ett sagoland ungefär.
Och sedan hem igen över havet, och tillbaka till den här lilla filuren istället.
Också lite som en saga.
Bergö Bröllopsresa Finland Finlandssvenskt Färja Malax Svenskbygd Vaasa Vasa
0 kommentarer

Lördagskrönika

Hej vänner, fiender och stalkers, idag finns min senaste krönika i Folkbladet. Den handlar om omöjligheten att bli av med sina fördomar, och konsten att lära sig att uppskatta dem i stället. Läs och dela den här.
 
 
Fördomar Krönika Lokaltidning Umeå VF Västerbottens Folkblad
1 kommentar