På sistone

 
 
Jomen.
Typ så.
 
Och på måndag börjar studierna åter.
 
 
 
 
 
Andra barnet Cravings Foton Gravid Graviditet Kurvor Ung mamma
0 kommentarer

Velocipeden

Har äntligen lagat punktering på min cykel och förflyttar mig plötsligt på två hjul i stället för två ben mest hela tiden. Det är fantastiskt för motionssjälvförtroendet. Minst en gång om dagen susar jag nämligen fram och tänker wow vad fort det går, gud vad snabbt jag cyklar, och jag är inte ens andfådd! Min kondition är heeeelt fantastisk nu!
För att sedan inse att jag befinner mig i nerförsbacke. Och helt enkelt bara sitter där med foten lätt redo på bromsen, och inte trampar över huvud taget.

0 kommentarer

Skör

Måndagen bjöd på en tur till specialistmödravården för att kolla upp alla dessa sammandragningar jag envisas med att ha, även i vila. Efter ultraljudsmässig titt på både herrn i magen (rofylld, dekadent viftande med lite arm och ben men annars en stillsam 400-gramsklump) och livmodertappen (tack och lov opåverkad) blev jag hemskickad med antibiotika mot en urinvägsinfektion och ett tusen gånger lättare hjärta. Jag blir så utlämnad i det är med att vara gravid, kan inte bara "tuffa till mig" och strunta i smärtor eller obehag, måste våga lyssna på signaler och försäkra mig om att allting är bra vid indikationer på att det hade kunnat vara annorlunda. Inte så att jag tror att man ständigt måste oroa sig. Men om man är som jag, mest kör på så gott man kan och lätt tycker att kroppen mest blir till besvär om den tycker annorlunda än man själv. Nu var allting bra, och oftast är det ju så. Men sedan kommer de där gångerna då det är tvärtom, då jag hade kommit in idag och livmodertappen hade mjuknat och det alltså funnits risk för en alldeles för tidig förlossning. Jag vill inte försätta mig i läget att behöva älta om saker hade gått bättre ifall jag inte funderat så mycket, inte väntat så länge, och så vidare.
 
Och nu sitter jag på lunchrestaurangen i kvinna-barnhuset på sjukhuset och äter pepparkakor, som de av outgrundlig anledning tycker är lämpligt att servera till kaffet såhär i slutet av augusti.
Tänker på en tid i december när det är pepparkakssäsong på riktigt, när jag kommer ligga på soffan i strandad-val-position och undra om inte bebisen kan komma nu på momangen, för snart orkar jag inte längre.
Då ska jag tänka på idag, och andra dagar av oro, knapra i mig en pepparkaka för att bli snäll och vara lite tacksam över att jag får ligga där och vänta i stället för att vara på en neonatalavdelning med ett pytte som kom ut långt tidigare än vad det var tänkt.
1 kommentar