Vänner och ord

Här hade jag tänkt skriva något om vänner.
Om hur svårt det kan vara att skaffa dem. Framförallt transformationen från bekant till en vän. Om hur det där att fördjupa en relation, ta den till en annan nivå, kan vara något av det svåraste som finns ibland och att jag inte vet om alla andra kan göra det mycket lättare än jag eller om alla andra bara inte har samma krav på extremt utbyte i umgänget för att vilja tillbringa tid med varandra.
Om hur jag trivs så väldigt bra ensam, för att jag då kan skapa mig en egen verklighet i ord och bilder och observationer, men hur ensamhet är skrämmande för att det på något sätt känns mindre verkligt.
Om hur det enklaste sättet jag vet att verkligen låta någon komma mig nära är att bli förälskad, och bli älskad tillbaka. Men inser att man rimligen inte kan vara i ett förhållande med någon varje gång jag vill skaffa en vän. Framförallt inte som jag ju ska gifta mig med den bästa vännen av dem alla.

Om sådana saker tänkte jag skriva, men jag hittade inte orden, hittade inte vägen för att göra det personligt men inte privat och allt det där folk säger.
Istället hittade jag, för första gången på ett tag, den nästintill onedtryckbara lusten att skriva.
Jag som trodde att den var död.
 
0 kommentarer