The best of times, the worst of times



Det går bra, det går dåligt, jag vet inte säkert vilket av dem som dominerar.
Kanske är det glaset halvfullt/glaset halvtomt-grejen som spökar, att man själv med sin egen positiva attityd ska se allting som fantastiskt. Jag försöker, det gör jag. Men en sak som alltid förvirrade mig med glaset halvtomt eller halvfullt, är ju att vilket av dem som är den bra grejen, det beror ju helt på vad man har i sitt glas.

Jag har lite svårt för tomatjuice, exempelvis. Mina tomatjuiceglas skulle gärna få vara halvtomma. Eller heltomma.

Den senaste veckan har jag fått två refuseringar på min bok. Båda var smickrande, så tillvida att de var utförliga. Inga standardsvar, vilket är vad man oftast får.
Annars var de dock rätt olika. Det ena utlåtandet gick igenom varje novell i boken och beskrev hur menlösa, fadda, ickeberörande och ooriginella de är. Det andra förlaget bad om ursäkt för att svaret dröjt, men att det bara var för att jag var så begåvad och att de liksom försökt vrida och vända på allt för att se om de inte kunde ge ut min bok trots att de måste skära ned, som alla förlagen gör nu. De beskrev allt de tyckte om i mitt skrivande och sa att de ville att jag skulle komma tillbaks med romanen jag skriver i sommar. En del annat fint skrev de också, men skulle jag lägga ut det blir det bara menlöst skryt.

Man vet inte vad man ska lyssna på och inte riktigt hur man ska lägga ihop alla pusselbitarna. Att ta till sig kritik om sin bok, och samtidigt behålla det man själv verkligen tror på i manuset, är en liten konstart i sig. Hur vet man ens vad man tror på?






0 kommentarer

Radiointervjun

Lyssna: P4 Extra: Ulrika Nettelblad - 20 år, läkarstudent författare och mamma


Här är den, radiointervjun på P4 Extra. Jag har inte lyssnat själv än, det är för mycket att stå i här hemma, en massa farmakologi och annat. En del är i alla fall enligt utsago från andra bra, en del mindre bra. Oavsett ska jag försöka vara stolt. Jag tror att det är ett misstag jag ofta gör - det är väl ett ganska typiskt mänskligt misstag- det här att jag alldeles för sällan peppar mig själv och faktiskt tycker att jag gjort något värt

Nu: sömn.

1 kommentar

Hemma bäst

Alla är friska här hemma, tämligen i alla fall. Det finns en dotter att ligga och kramas med och det är lugnt och tyst när jag går ut i snöslasket. Inte massa bilar och inte massa folk. Jag blir så överstimulerad tills jag får huvudvärk av Stockholm, kan liksom inte varva ner där.
Fast det kan ju ha att göra med att jag alltid bara är där någon dag, och ska göra massa saker.

Radiointervjun gick nog bra, i alla fall inte direkt dåligt, jag har inte lyssnat själv än. Har aldrig gjort radio förut. Med boken går det både bra och dåligt och fram och tillbaks, men jag får i alla fall feedback så att den kan bli en miljon gånger bättre och det är ju bra.

Nu vill jag vila med familjen.
0 kommentarer