Tre och en halv
Tre och en halv dag kvar på klinik för den här terminen, sedan kan jag ligga hemma i sängen och plugga i stället för att springa runt efter läkare och försöka ta blodtryck utan att magen är i vägen. 36 veckors gravidmage är förvisso en bra isbrytare med patienter - många äldre män med en egen liten kula gillar att höja uppfordrande på ögonbrynen och med myndig säga oj oj oj vad har hänt här då? med en blick på magkolossen - men nu börjar nätterna bli verkligt slitiga. Vaknar av varje vändning, vaknar av en son som trycker på blåsan, vaknar av hur det hugger till i magen och jag tänker halleluja! nu är det dags! får skicka ett mail till kardiologen och säga att jag får skippa den här sista veckan FÖR NU SKA JAG GÅ OCH FÖDA BARN.
Man kan ju bli en zombie om dagarna för mindre. Och även om det låter som ett trendigt upplägg för nästa skräckis, zombieläkastudenten, blir det bra skönt att ligga utslagen i en säng med en miljon kuddar omkring mig och titta på nätföreläsningar om njursvikt i stället.
Tisdag, halva onsdag, torsdag, fredag. Som alltid vid nedräkning känns det som varje dag kommer att vara ändlöst lång.
Och som varje gång vid nedräkning, kommer det plötsligt att vara över.
På fredag blir det fest, alltså. Troligen i form av bullöverkonsumtion.