4,4

Kicken i ett utmärkt blodsocker när man går till barnmorskan. (En kick som förstärks om man nojat över graviditetsdiabetes, för att det har blivit så mycket sött den här graviditeten och för att man har börjat dricka så ruskigt mycket vatten).
En kick nästan lika stark som den när man får hjälp att lägga händerna på magen och känna vad där inne som är en liten rygg, och vad som är ett litet huuvd.
 
I övrigt tuffar den på helt ordinärt, den här graviditeten, precis som den förra. Kroppen sköter sitt och jag lägger mig knappt i över huvud taget. Lever livet som vanligt, bara ganska mycket tyngre. Alla värden ligger precis som om jag vore ett skolboksexempel. Någon sparkar i magen, sväljer fostervatten och spottar ut, hickar så hela magen guppar, och har det ganska lugnt.
Det är nog ganska bra det. Att ta det lugnt medan tid finns, menar jag. När han väl kommer ut möts han ju av en mamma, en pappa och en syster som alla är fullkomligt spritt språngande galna.
1 kommentar

Levat

 
Apropå bilder från när man var fjorton-femton, förresten, så tror jag det här kan vara en av mina absoluta favoriter av alla de 1522 bilder jag just nu har i mitt bildarkiv på den här bloggen. När jag ser den kan jag i alla fall känna, att även om många av de åren som skildrats här har varit kaotiska, kan jag inte påstå att de varit tråkiga. Jag har då levat, etc etc.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar

They didn't even put up a fight, they didn't even make up a sound

 
Ikväll bjuder jag er på en bild från när jag var fjorton, samt en fin cover som är fantastisk att lyssna på medan höstmörkret brinner utanför, levande ljus brinner på skrivbordet, en son sparkar i magen och en dotter sover sött i sängen.
Också mysig att vakna till, dagar då solen knappt stiger över horisonten och man försöker förstå om det verkligen är värt det att ha gått upp.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer