Äventyret

Plötsligt är det maj, igen. Gräset är tjockt och det doftar dagg om kvällarna och konstgräs från fotbollsplanen vid centrum och grillrök från hundratals studenter som bekräftar sommarens existens genom att bränna korvar svarta och om nätterna skrattar förälskelser utanför mitt fönster i det ändlösa ljuset.

Det är något märkligt om våren. En värk och en lättnad på samma gång.
Det är min femte sommar med min man (om än inte min femte sommar som gift).
Och det känns som om jag har levt oändligt länge. Kanske en konsekvens av att jag växte upp ganska tidigt, att jag alltid varit lite äldre i sinnet än i siffran - det känns som om jag har varit med om så mycket, levt genom så många epoker, att det borde vara dags för pensionen snart.
 
I vinter fyller jag tjugotvå. Jag trodde att det var nu allting skulle börja.
 
Kurerar den existensiella ensamheten genom att vandra genom försommarkvällen med en dotter. Vi sitter på trottoarkanter tillsammans och hon pekar mot himlen.
"Åka till månen.", säger hon.
"Mamma egen måne", säger hon. "Liten måne. Besi egen måne. Liiiiiten liiiiten besimåne."
"Din måne då? Ska du inte ha en ganska liten?", säger jag.
Hon skakar på huvudet, blicken indignerad.
"Min måne STOR!"

Jag stirrar mot himlen och jag vill också drömma. Om det där gigantiska som händer en dag, lämnar en swept away, månlandad, fascinerad av hela existensen.
 
Så lustigt som förälder, man kämpar för att få sina barn att växa upp, att torka bort sitt snor och sitta ordentligt vid matbordet och att städa efter sig när de leker.
Men samtidigt kämpar man - eller kanske inte alla, men jag kämpar - för att göra som sina barn i stället.
Att aldrig bli blasé.
 
För att...
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2010/932_76095995.jpg
Gå på glas i en by i södra Tyskland.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/888_65014380.jpg
Läsa hisnande litteratur.
 
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/805_49961715.jpg
Leka. Och träna sig sanslöst stark.
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/806_50698674.jpg
Åka bil bland berg.
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/766_48152158.jpg

Vara sanslöst förälskad.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/797_49028578.jpg
Vara femton och bete sig som om man vore berusad fast man är fullkomligt nykter.
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/732_44659856.jpg

Skogspromenader.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2008/361_22686969.jpg
Fyrverkerier på ens födelsedag.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2008/368_22687091.jpg
 Att låta människor ta en genom vintermörkret.
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/369_25539947.jpg
Att låta människor ta en genom sommardagar.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/452_26285353.jpg
Att somna i Paris.
 
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/490_28073374.jpg
Studsmattor.
 
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/blogg2_39600182.jpg
Se pappor med bebisar i Beijing.
 
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/611_36176075.jpg
Att vara barn till sina föräldrar.
 
https://cdn1.cdnme.se/371417/7-3/september1_5241ec84e087c3216362fd09.jpg
Att bli förälder till sitt barn.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/729_44564310.jpg
Att skriva en bok.
 
 
https://cdn1.cdnme.se/371417/7-3/img_2250_517cfd81e087c33aff96713d.jpg
De där kvällarna.
I maj.
 
Det är inte slut än, äventyret.
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Pour me

 
 
 
 
 På repeat just nu. Lyssnar alltid på den här låten massor i perioder, den bästa Coldplaylåt jag vet. Vilket väl i och för sig säger att jag kanske inte riktigt är en Coldplaytjej, eftersom det är just när de blir så mycket råare i uttrycket, lite mindre fix youuuuuuu och lite mer ångest som jag verkligen gillar det.
0 kommentarer

Den där kroppen

Träning ihop med en bebis. Fast på blden sker träningen i form av att jag kryper fram på golvet för att kolla varför självutlösaren på kameran inte funkar, för att sedan inse att den visst funkar och panikslaget försöka anta en avslappnad jag-tränar-och-har-inte-alls-arrangerat-det-här-framför-kameran-pose.
Till höger: en bebis som försöker lära sig krypa. Och är elegant obrydd av kameran.
Det bästa som har hänt sedan bebisen kom, förutom det uppenbara (= att jag har ett till barn... det var liksom det som var tanken, ifall ni missade poängen med att skaffa sig en gigantisk gravidmage som alltid är ivägen) är nog min träning. Jag kör efter-graviditetsträning enligt Olga Rönnbergs bok och kan inget annat än rekommendera det hur mycket som helst. Funkar att göra hemma, styrkedelen tar ca 40 min/gång och görs tre gånger i veckan (fast även när jag bara kör två har jag sjukt bra effekt). Estetiskt är det väldigt tilltalande - den där omformningen av mage och rumpa som är ganska klassiskt efter graviditet motarbetas och försvinner. Men det allra viktigaste, och det som Rönnberg själv påpekar, är ju funktionen. Tränar man inte upp rätt muskelgrupper efter en graviditet, och arbetar med hållningen, blir det andra muskler som måste spänas och kompensera, hela kroppen kan bli snedbelastad. Spola fram ett decennium och vips har man en värkande rygg lite överallt och en kropp som inte är så stark, glad och villig att bära en vart man vill i världen som den borde vara.
 
Boken heter alltså "Träning för nyblivna mammor", och man ökar väldigt successivt och pedagogiskt belastningen i träningen för att minimiera skaderisk. De första övningarna, som är andningsövningar för att man ska återfinna djup magmuskulatur, kan man börja med redan när man fått bebisen om man vill, till exempel när man ammar.
Jag har ju fått två barn - när jag fick det första fanns inte Olgas bok. Den här gången är det verkligen skillnad jämfört med den första, både i hur jag ser ut och hur jag mår av att bära runt på barnet, hur min rygg orkar tunga lyft och så vidare. Extra viktigt eftersom jag inte bara har en åttakilosbebis att bära på utan också en artonkilostös som kräver slit och lyft.

Och nej, jag är inte sponsrad. Bara sjukt nöjd med mitt bokinköp.
0 kommentarer