Nettelblad

 

Jag får tacka så mycket då och önska lycka till, lilla fröken läkarkandidat, avslutade en av mina patienter på vårdcentralspraktiken ett besök. En före detta sekreterare på en av sjukhusets avdelningar, hon var pensionerad sedan decennier nu, men nog hade hon sett dem. De små kandidaterna. Högpresterande, ambitiösa och förskrämt och fullständigt vilsna.

De måste ha varit en så lustig syn, ibland. Vi är en så lustig syn, ibland.

Det är en så lustig utbildning, ibland. Helt bisarr. I arbetsbörda och vad man plötsligt ska göra. Varenda vecka på den kliniska delen innebär att man ska göra något nytt, som man egentligen inte tror att man kan, och övertyga sig om att man kan det tills man lyckas. Man känner på prostator, tar blodgaser (sticka rakt ner i någons artär i handleden, en ganska lurig grej tycker jag), man syr ihop sårskador och man får höra allas hemligheter.

 

Och när dagen är slut efter alla sådana märkliga saker ska man försöka läsa in lite teori. Också. Herregud.

 

Denna termin ska lilla fröken läkarkandidat läsa (direkt citerat från vår hatälskade kursplattform):

 

 

Bild- och funktionsmedicin (som löper över flera terminer)

 

Dermatologi och venerologi (hud)

 

Reumatologi