Nettelblad

 

 

Vissa dagar undrar jag varför jag måste vara sådär. Som jag är.

Undrar varför jag inte bara blev en av dem som bodde på biblioteket och briljerade. Om jag bara var en sådan som inte alltid har udda strumpor på mig, fläckar på kläderna, trasiga strumpbyxor, smuts på näsan. Om jag var tjockramade glasögon, kaffekopp i ena handen och portfölj i andra utan att spilla, organiserade anteckningar, förtroendeingivande kunskap.

 

Kontrollerad disciplin, studera på fasta tider och sedan organiserad fritid med typ ett glas vin och ett glas ost och ett trevligt samtal med studiekamrater som befinner sig i samma livssituation som man själv och sedan först gifta sig och sedan skaffa hus och efter det ett barn eller två när man blivit trettiofem och karriären är bekvämt tillryggalagd.

 

Varför var jag tvungen att vara allt eller inget och helst allt allt allt med extra allt.

 

Tja. Varför, jag vet inte, men annars hade det då inte blivit några barn gjorda.