Svalg

https://cdn3.cdnme.se/371417/9-3/image_54d4cac52a6b220829f5c4ca.jpg
(en bild från en gladare tid, när jag kom på att man kunde fotografera med Ipaden istället för att plugga öron/näsa/hals-sjukdomar. Misslyckades dock på alla bilder med att dokumentera min nyklippta lugg, trots att det liksom var syftet. hålla platta och fånga ansikte = nästan lika svårt som att fiberskopera).

Hej.
 
Den här utbildningen är vild.
Man kommer klockan åtta en måndagmorgon på en helt ny placering med sjukdomar man i bästa fall hört talas om några stycken. Och en hel hoper undersökningstekniker man fått öva vid cirka ett tillfälle vardera. Som att styra ett tungt himla mikroskop med typ pannan medan man ska kolla in i folks öron. Eller att fiberskopera, det vill säga stoppa in en tunn slang med en kamera i någons näsa och sedan titta i ett slags kikare på kamerabilden medan man för ner den där slangen genom näsan och i svalget och sedan tittar på stämbanden och förhoppningsvis dessutom kommer fram till något vettigt.
 
Man vet att man under dagen ska göra allt det här på patienter. Livs levande som man ska undersöka och bedöma och sedan redovisa som fall för sina klasskamrater. Och sedan lite mer fiberskopering, gärna framför dessa klasskamrater med filmen på en teveskärm istället för i ens egen lilla kikare, så att de alla kan följa om man råkar åka in i näsväggen istället för vidare genom näsgången.
 
Man har som sin tröst att det ska vara ett intro först. På två timmar. Och sedan RAST. Så man kan dränka sin ångest i kaffe eller en meditationsstund.
 
Så kommer man dit och de säger nej nej nej det blev felbokat så alla patienterna är här NU och ni har en halvtimme på er att göra allt sedan ska de redovisas DRA INTE ÖVER TIDEN! och man försöker borsta till sin bångstyriga nyvakenhetsfrisyr och harkla sig och sänka rösten och låtsas vara förtroendeingivande och inte se ut som om man helst hade velat springa och gömma sig medan man stoppar speglar långt bak i svalget på folk och drar i deras tungor med kompresser.
 

Är fortfarande ingen mästare med fiberskopet, men ser helt klart förbättring. Och förbättringspotential.
Har exempelvis gått från att vara paralyserat förvirrad till att kunna göra något vettigt med det i handen. Man kunde ha varit imponerad, om det inte var för att några andra stal hela showen.
Nämligen dessa patienter.
Ni tålmodiga, vänliga själar som dyker upp i sjukvården. Som helt uppenbart har era egna problem (ni är ju hos läkaren av en anledning liksom). Och ändå har ett vänligt ord över, som står ut med vår fumlighet och förvirring och som ställer upp på dubbla undersökningar när det finns fler studenter än patienter.
Jag vill ge er guldstjärnor och diplom hela dagen lång.
 
0 kommentarer