Detta händer

 

 
De här oktoberveckorna är jag på mitt forskningsjobb, gör experiment, bokar några till, jobbar undan jobbar undan det enda den här terminen som kräver att jag är på en särskild plats en särskild tid och långt borta från min bebis. (Som den föräldralediga högst kompetenta pappan matar med utpumpad mjölk och utan problem. Han har skött barn förut, inga nyheter där. Men jag har aldrig varit så mycket med ett så litet barn som jag är nu, har aldrig ammat såhär och så vidare. Jag har en liknelse om känslan, den bygger på varför veganer förkastar ekologiska mjölkkor, jag berättar för er om den en annan gång).
Veckan som kommer nu är en lång kavalkad av arbete. Tur att jag experimenterar på folk, för det gör det ganska roligt, man träffar så mycket olika individer och ska snabbt etablera en kontakt som är professionell men ändå genuin. (Som när man är läkare, så inget nytt egentligen).
 
Sedan, när de här veckorna är över, vill jag skriva.
Någonting, allting, vad som helst.
Det blir, fortfarande. Bara väldigt sakta.
Jag tänker att jag har tiden framför mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar
Agnes

Vackra bilder, skog blir alldeles varm i hjärtat när jag ser det. <3