Dagar, nätter

 
Jag är inte tyst för att jag inte har någonting att säga. Har bara många jourpass att dra på en och samma gång. Det lugnar sig.
De flesta saker i livet lugnar sig om man ger dem tid till det.
 
Om någon vecka har jag tid för det mesta igen.
Om några månader har jag massa tid, för massa saker. Men mer om det, en annan dag, när jag börjar få allt jag vill på plats.
 
Men medan tiden är knapp är allt jag hinner med när jag inte syr ihop sår eller skriver ut hostmedicin är att drömma om en sommar som var, längta efter en vinter som kommer, läsa böcker, pussa barn, koka spagetti, känna ljummet regn i mitt ansikte, höra åskan gå och vinden vina genom rutorna, springa tills jag tappar andan med musiken på högsta volym, somna i nytvättade lakan ibland.
Och det går ju inte av för hackor, även om det inte är att skriva.

Vi hörs snart.
 
1 kommentar

Juliberättelser

 
 
Juli tog slut, det gjorde min semester också, sakta trevar en vardag igång. En vardag som är bättre än innan jag var ledig, för det finns saker som är så bra i livet på ett sätt det inte var alldeles nyss.
Att barnen som tagit språng i sin utveckling på ett sätt som fått så många käppar att dras ur hjulen.
Att jag tränar mig andfådd och lycklig tre gånger per vecka.
Att andra saker lagt sig på plats, skapat ordning där det tidigare fanns kaos.
 
Men juli. I juli läser folk så lite bloggar, jag ser ju det, jag vet ju det. Ändå skrev jag mycket. Det fanns så mycket att skriva om, och tiden att göra det. Så här får ni alla inlägg från juli på ett bräde. Små berättelser som kan få dröja kvar även när hettan och torkan och julinätterna sedan länge är borta.
 
 
ALLA MINA INLÄGG FRÅN JULI
 
 
Helsingforshistorier, del 1: Happy Place. Än finns det tid, än finns det rum.
 
 
- Ögonblick i juli. Små lyckoskärvor av evolutionära undantag.  
 
 
- Helsingforshistorier, del 2: Mormor Nettelblad. Ofta talar vi. Ofta är vi tysta. Och jag blir mormor Nettelblad.
 
 
- Vykort från Åland, juli. En berättelse jag trodde var död. Mitt i torkan börjar den att gro. 
 
 
- Skuggan över Stenbänken (en recension). Jag har saknat det här. Jag märker det på första sidan.
 
 
- Helsingforshistorier del 3: Vilsenheten. Att leva på en plats där ingenting någonsin tar slut.
 
 
StorasysternFör det blir ju så, med storasystrar: man lyssnar på vad de har bestämt.
 
 
 
Och nu är det augusti.
Och jag har planer för den här hösten, och jag har planer för den här platsen, men det får ta sin tid.
Än finns det tid, än finns det rum.
 
2 kommentarer