Konsekvenserna av en placering på ögonkliniken

En dimmig kväll när mörkret fallit och jag är ute på dagens sista promenad ser jag upp mot skyarna och ser diset däruppe i olika nyanser, och jag tänker att i afton ser himlen visst ut som en katarakt. (Det vill säga en gråstarr.)
Väl inne somnar en pojke i min famn. Han är ett år och tre månader och hans ögon är stora, mörka, med ögonfransar som tycks evighetslånga. De ser på mig länge, de där ögonen, suger fast mig med blicken som om de kan avslöja alla mina hemligheter. 
Nog tänker jag att de är vackra. Men jag tänker också: det är nu jag skulle dilaterat din pupill, haft ett ögonmikroskop och en lins och sedan tittat på din vackra lilla ögonbotten.
Ännu är han lyckligt ovetande om sin mors böjelser.
0 kommentarer

Studieron

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/864_59594733.jpg
 
Om jag försöker hitta en gemensam nämnare i alla mina intressen, så är det nog denna: att producera, snarare än att konsumera. Sådant man kan räkna, sådant man har skapat. Romaner, frilansjobb, en kunskapsbank i huvudet, ett lager med glosor på något roligt språk som väntas på att tas fram.
 
Kanske är det för att jag tänker på så mycket samtidigt, hela tiden - jag och en film eller jag och en kopp te och ingen sysselsättning i närheten blir liksom en explosion av allt man kan fundera över. Men en bra dag, som idag. Med lite plugg om ansiktsfrakturer här och lite varm choklad där och sedan en promenad i gråmulenheten innan studierna fortsätter. En sådan där dag när jag faktiskt hittar fokuset, om än bara för en liten stund. Älskar sådana stunder, det är som meditation.
 
Om jag inte bara gick med den där graviditetssömnlösheten som ständigt bagage, en naggande seghet i periferin, skulle verkligheten vara komplett för ett tag.
1 kommentar

Lilla fröken läkarkandidat

 
Jag får tacka så mycket då och önska lycka till, lilla fröken läkarkandidat, avslutade en av mina patienter på vårdcentralspraktiken ett besök. En före detta sekreterare på en av sjukhusets avdelningar, hon var pensionerad sedan decennier nu, men nog hade hon sett dem. De små kandidaterna. Högpresterande, ambitiösa och förskrämt och fullständigt vilsna.

De måste ha varit en så lustig syn, ibland. Vi är en så lustig syn, ibland.
Det är en så lustig utbildning, ibland. Helt bisarr. I arbetsbörda och vad man plötsligt ska göra. Varenda vecka på den kliniska delen innebär att man ska göra något nytt, som man egentligen inte tror att man kan, och övertyga sig om att man kan det tills man lyckas. Man känner på prostator, tar blodgaser (sticka rakt ner i någons artär i handleden, en ganska lurig grej tycker jag), man syr ihop sårskador och man får höra allas hemligheter.
 
Och när dagen är slut efter alla sådana märkliga saker ska man försöka läsa in lite teori. Också. Herregud.
 
Denna termin ska lilla fröken läkarkandidat läsa (direkt citerat från vår hatälskade kursplattform):
 
Allmänmedicin
 
Bild- och funktionsmedicin (som löper över flera terminer)
 
Handkirurgi
 
Dermatologi och venerologi (hud)
 
Infektionssjukdomar
 
Klinisk bakteriologi
 
Klinisk virologi
 
Ortopedi (inklusive idrottsmedicin)
 
Rehabiliteringsmedicin
 
Reumatologi
 
Ibland blir jag trött, om kvällarna.
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer