Slutspel
De mest sorgliga berättelserna är de där vi kan förstå varför folk har agerat på ett visst sätt, även om det i efterhand visar sig vara fel, och där vi kanske kan misstänka att vi, under liknande omständigheter, hade kunnat ägna oss åt liknande beteenden.
Vet inte hur mycket det är kvar nu. Det kan vara 10 000 ord, då blir jag klar i morgon, det kan vara 20 000, då blir jag klar på tisdag-onsdag. Någonstans däremellan tror jag att det ligger i alla fall.
Sedan återstår bara att fira att det första utkastet är klart, och leta efter några betaläsare som kan granska historien och se om den är för förutsägbar, för simpel, för ointressant, om personerna är för platta, sådana saker.
Efter det blir det redigeringar i själva grundstrukturen hos historien om det behövs, och därefter måste jag finslipa på allt det där jag inte riktigt kunnat ta hänsyn till nu, från den dramatiska uppbyggnaden hos varje enskild scen och ordningen scenerna kommer i, till att försöka hitta ett tempo, en meningsuppbyggnad, ett ordval, som passar i varje givet ögonblick.
Och slita med dialogerna, såklart. Jag förstår inte varför det alltid måste komma med så förbannat mycket dialog när det är en sådan oerhörd skönhetsfläck i mitt skrivande.
Någon som känner för att läsa lite bok om några dagar?
Jag antar att den hade kunnat benämnas som litterär fantasy, om det inte vore för att den genrebeteckningen för mig låter uschligt pretentiös och som det sämsta av två världar. Men om ni tänker er fantasy med lite av en deckar-twist, och där det är väldigt lite fokus på "ååååh, jag har hittat på en egen värld" och mycket mer fokus på "här har vi en huvudperson som plötsligt befinner sig i värsta konstiga situationen. Vad ska hända? Vem har försatt henne där?", så kanske ni hamnar mer rätt.
Och ett Ulrikiskt skrivande, som vanligt.
Den betaläsare som vid något tillfälle någonsin får för sig att befinna sig i samma stad som författarinnan själv blir även bjuden på en fika som tack. Jag tänkte säga lunch, men innan jag har skrivit en bestseller måste jag nog vara lite mer varsam om min ekonomi, är jag rädd.