Nettelblad

 

Jag är inte tyst för att jag inte har någonting att säga. Har bara många jourpass att dra på en och samma gång. Det lugnar sig.

De flesta saker i livet lugnar sig om man ger dem tid till det.

 

Om någon vecka har jag tid för det mesta igen.

Om några månader har jag massa tid, för massa saker. Men mer om det, en annan dag, när jag börjar få allt jag vill på plats.

 

Men medan tiden är knapp är allt jag hinner med när jag inte syr ihop sår eller skriver ut hostmedicin är att drömma om en sommar som var, längta efter en vinter som kommer, läsa böcker, pussa barn, koka spagetti, känna ljummet regn i mitt ansikte, höra åskan gå och vinden vina genom rutorna, springa tills jag tappar andan med musiken på högsta volym, somna i nytvättade lakan ibland.

Och det går ju inte av för hackor, även om det inte är att skriva.

Vi hörs snart.