Nettelblad

 

Det finns så många saker jag hade kunnat berätta om, den här veckan.
Om att skriva. Att försöka skapa en bok från ett utkast. Famla, leta, läsa, treva.
Om att vara läkare. Eller kanske framför allt hur jag inte kan skriva om det. Hur viktigt det känns att hålla den delen av mitt yrkesliv privat. 

 

Om skillnaden mellan mina två sysselsättningar. Att skrivandet är tillåtande. Man får fundera och peta och ändra och älta. Blir det inte bra kommer ingen till skada.
Om hur läkarbesluten kräver helt andra saker av en människa. Hur man övar på att stå ut med sin egen felbarhet. Hur man får kämpa för att vara värdig det ansvaret.

 

Och jag hade kunnat berätta om vardagens mysterier och vissa nätters stjärnklarhet, om andedräkten i minusgrader och februarisolens överraskande värme, om smaken av någons hembakta semlor och av Earl Grey som får dra så länge att det blir bittert när jag glömmer att ta ur tepåsen för att jag är upptagen med att skriva.

Allt det här hade jag kunnat berätta. Men jag ligger här med feber. Har inte så många ord för vad jag vill säga. 
Äter frusna jordgubbar för min ömma hals och minns när vi var tonåringar vid Fyrisån och köpte frysta hallon och åt som karameller medan vi spelade schack på mitt magnetiska schackbräde. Vi köpte frusna jordgubbar en gång istället men det blev för mycket kallt på en gång eftersom bären är så stora, man tappade karamelleffekten.
Klarare tankar än så tänker jag inte.

 

Så jag berättar inte de där berättelserna idag. Vi tar det en annan dag.
Och så länge kan ni väl berätta för mig istället.
Vad tycker ni om med att komma in och läsa här? Vad söker ni? Vad vill ni ha mer av?