Att redigera sådant man skrivit

(Bilden är egentligen tagen när jag lyckades skriva en bok första gången, sommaren 2008, men, öh... konceptet är väldigt mycket detsamma. Sidor med text, liksom.)

Att redigera en text kan vara väldigt drygt. Om man fick välja skulle det ju helst bli briljans så fort orden bara flödat ur en. Är man duktig på att skriva, till och med bara helt okej, krävs sällan så mycket redigering för enklare grejer. Hela högstadiet och stora delar av gymnasiet slängde jag bara ur mig uppsatser, labbrapporter och skönlitterära uppgifter utan att någon klagade. Inte orkade jag läsa igenom det, liksom.
Men att skriva en bok som man vill få publicerad är ju en helt annan nivå än taffliga skolarbeten. Konsten att säga tillräckligt mycket - ett vanligt misstag är att vara så sjukt övertydlig när man skriver - och att säga det på precis rätt sätt, den flödar inte alltid ur en.

Redigering är, för mig, ungefär som träning är, för mig. Ibland känns det segt och drygt när jag liksom ska komma till skott, och jag undrar om det verkligen är värt att lägga sin tid på. Men när jag väl håller på känns det så himla roligt och bra och jag märker verkligen hur mycket bättre det blir - min text om jag redigerar, och min kropp om jag tränar.

Idag har jag både tränat och redigerat massor och känner mig med andra ord sjukt nöjd. Den här novellsamlingen kommer verkligen bli det bästa skrivprojekt jag gjort hittills.
 
0 kommentarer