Igår kväll
Såhär såg mitt mail ut:
"Hejsan Ulrika,
vi har nu haft vårt textmöte där vi går igenom de texter som skickats
in till oss och bestämmer vilka som ska publiceras i nästa tidning.
Vi vill gärna publicera din text "Hallelujah" i vårt nästa nummer.
Grattis!
Tidningen beräknas komma ut i slutet av mars och vi skickar ett nummer
till dig så fort den kommer från tryckeriet.
Maila mig om du har några tankar eller frågor."
Jag blev väldigt, väldigt glad.
Så köp Ponton i slutet av mars, mina vänner.
I vintersolen
På måndagseftermiddagarna ligger vår Matte E-lektion och ofta är man så trött att man trots kaffet låter huvudet flyga iväg till andra platser. Åtminstone om man som jag ligger cirka tjugo sidor efter. (Det är fantastiskt, på sitt sätt. Om eftermiddagarna nuförtiden begravs jag, för att ta igen, i en matematisk dimma, precis som så många gånger förut.)
Idag vinklade åtminstone någon upp persiennerna och släppte in den sista vintersolen. Man såg dammet i luften och skuggorna över folks ansikten men kanske koncentrerade man sig egentligen inte mer på matte.
I alla fall inte jag.
Jag tänkte att Sara såg ut ungefär som ett helgon eller kanske en skogsnymf och hennes hår lyste som guld ungefär som om hon varit utvald av Gud.
Sedan tänkte jag att kameror är hemskt bra att ha.
Idag fick jag veta en rolig sak, men ni får inte veta den för i morgon. Ho!
The terrifying lows
Jag är matlådekvinnan. I skolans lilla kök har jag, kylen och mikrovågsugnen utvecklat ett passionerat polyamoröst förhållande.
Men idag är min matlåda spårlöst försvunnen. En orolig känsla i maggropen antyder att jag kan ha glömt den på bussen.
Och jag som hade gjort mellanmål för att klara den långa dagen, och allt. Nu tvingas jag leva på frukt och nötter. (Fast absurda mängder nötter, i och för sig.)
Kanske man borde äta en pizza ikväll för att trösta sig, och, eh, kompensera för kaloriförlusten. Idag börjar i och för sig mitt nya nyttigare liv - de senaste två veckorna svär jag att jag har fikat varje dag - som inte ska vara fanatiskt men något mindre fika-pizzabaserat.
Men idag är jag en dålig vegan, och en vandrande dålig hälsa.
Jag tror att vi alla skulle må lite bättre i våra liv om vi syndade åtminstone en gång om dagen.
Kosmopolit
Vi ses på måndag, mina vänner.
Skin
Texten fick jag önskemål om. Hurra!
Skin
I wanna paint your body beautiful today
I wanna make you scream that you don't know my name
You don't know that skies are burning
You don't know that worlds are turning
But honey, skin will never save us from decay
No honey, nothing I could do would make you stay
Because you're lying when I'm crying
and you're saying
I will ever be enough for you
I will be trying hard to hide it
but I'll never be enough for you
You are gold and I am carbon
You're Mohammed, I am the mountain
but honey, skin will never save us from decay
no honey, nothing I could do would make you stay
I wanna breathe you in until I suffocate
Want to be hold so hard that I cannot escape
Wanna kiss away my numbness
Wanna be a beuaty, a temptress
But honey skin will never save us from decay
no honey, nothing I could do would make you stay
Because you're lying when I'm crying
and you're saying
I will ever be enough for you
I will be trying hard to hide it
but I'll never be enough for you
You are gold and I am carbon
You're Mohammed, I am the mountain
but honey, skin will never save us from decay
no honey, nothing I could do would make you stay
(mellanspel)
Because you're lying when I'm crying
and you're saying
I will ever be enough for you
I will be trying hard to hide it
but I'll never be enough for you
You are gold and I am carbon
You're Mohammed, I am the mountain
but honey, skin will never save us from decay
no honey, nothing I could do would make you stay
You're Mohammed, I am the mountain
Ehehe. Jag sa ju att jag skulle komma med musiktips senare idag, men det berörde magnifika hysteriska spotifyspellistor, inte det här.
Nåväl. En man vars hud doftade gott tipsade mig om att en inspelning från mitt Musik Direkt-deltagande faktikst hade blivit upplagt på den här bloggen, så jag tänkte att jag kunde visa, så kan ni låtsas att ni var där.
Först spelade jag en cover på Love will tear us apart; det här är mellansnacket och låten jag spelade efter det.
Jag är besatt av min rädsla att folk ska tro att jag inte har någon självkännedom, så egentligen vill jag förstås göra en lista med punkter på saker jag gör dåligt. Men jag är också besatt av att inte vara dryg, och det hade varit... väldigt drygt!
Så här är videon, utan ytterligare osympatiskt babbel.
(Jag gick inte vidare, för övrigt, men det var väldigt roligt. Det är ju fortfarande ganska nytt det här med att spela piano. Det känns fortfarande inte riktigt vant.)
(Ps 1 Jag fick några väldigt fina rader i lokaltidningen i den här artikeln: "Konferenciern Johan Dale Mårtensson var rädd för Konserthusets värdefulla flygel. Det var inte Ulrika Nettelblad som med dess hjälp spelade en nervdallrande version av Joy Divisions klassiker Love will tear us apart. Att som ung och oerfaren artist följa upp den med en egen låt borde vara självmord, men Ulrika Nettelblad klarade det lysande."
Ps 2 Min pappa och mamma var där och såg mig. Min pappa säger att liveframträdandet när man var där och såg det hela var så starkt att man inte märkte missarna som man gör lika tydligt i videon. Min mamma tittade på filmen och började gråta. Vad jag vill ha sagt med det här är nog inte så mycket att jag är bra som att mina föräldrar är det.
Ps 3 Jag menar inte att vara självupptagen och självgod. Jag har bara varit lite depp ett tag för att jag tycker att jag misslyckats med det mesta jag gjort på sistone, så varje liten fin grej lägger jag i min mage som om min mage varit en skattkista och inte bara ett svart hål för semlor.)
Bomber
Just nu trivs jag dock ganska mycket. Anledningen är enkel. I röran har jag flyttat runt mina möbler så mycket att det just nu mest ser ut som ett tillfälligt boende. Ett stökigt hotellrum eller en loge eller något. Så jag leker helt enkelt att jag är en berömd författare ute på signeringstur, en musikalisk konstnärssjäl på turné, eller kanske en briljant skådespelerska som är på filminspelning mitt ute i ingenstans.
Det känns väldigt väldigt bra.
Senare idag ska ni för övrigt få stört mycket bra musiktips, så stay tuned!
min tjocka lilla mage och jag på nya äventyr
Jag skrev ju om huskurer förut, ni vet. Mot förkylning. Först sökte jag tips (vilket ni var dåliga på. ni är säkert friska som nötkärnor jämt allihopa. huh? HUH? ... nej nej, jag är inte alls bitter). Och sedan berättade jag om idiotin att i desperation äta två hackade vitlöksklyftor på bara några minuter. (DE var utblandade med coca cola, men jag kan svära att det inte gjorde saken bättre.)
Men nu har jag hittat på min gen huskur!
Den går ut på att äta så mycket choklad och nougat att det nästan blir obehagligt. Välbehaget det ger - samtidigt som kroppen måtse anstränga sig för att orka äta dessa stora mängder - får igång alla bra system i hela kroppen och kan bota alla sjukdomar. Patenterad Ulrika-metod!
L word är en bra i kombination med detta.
(Och champagnete, roibos, som är sött och smakar chokladigt; det är nämligen champagnetryffelgrejer I SJÄLVA TEBLANDNINGEN. oh it's lovely.)
Godhet
Det var lite som ett experiment. För att se hur hederliga och goda folk är.
Jag satt dubbelvikt och sa till min vän som var med mig Hur kan de göra såhär hur kan de göra såhär nu visar sig mänsklighetens ondska människor är inte goda de är så dumma jag vill inte få bevisat för mig att människor är oärliga och onda.
Godiset räckte inte till alla.
Ändå har jag nu ändrat min uppfattning om människans eventuella godhet, efter att jag faktiskt fick respons på mitt förra inlägg; något jag trodde var omöjligt.
Jag ska peta på denna goda mänsklighet lite oftare när jag behöver få dess vänlighet strödd över mig. Sannerligen.
we're coming home tonight
Dagens låt 2/2
Jag lyssnar på den här låten på repeat, om och om och om igen.
Jag vet att jag borde sluta. Det är aldrig bra att förpacka en hel epok i sitt liv i en enda låt, men jag gör det jämnt. Ungefär som att bara titta på bild av samma, och samma, och samma människa igen.
Joan Osborne – One Of Us
The madness of it all
Nåväl. Livet är som det är. Jag läser böcker i vegansk näringslära, petar med mina fysikuppgifter och tänker på att matte är rätt fantastiskt ändå.
Det är trots allt inte så värdelöst av mig.
hmm
Snuv snuv
Vanligtvis är jag lite skeptisk av mig mot sådant här, men nu är jag väldigt desperat för det kommer olägligt att min hjärna ska gå trögt och min hals vara rosslig. (Musik direkt imorgon och fysikprov på tisdag, liksom.)
Sååå...
Vad är era bästa tips och huskurande saker mot förkylning!
Apropå Gud igen
"If God had a face what would it look like?
And would you want to see if, seeing meant
That you would have to believe in things like heaven
And in Jesus and the saints, and all the prophets?"
(citat ur One of us av Joan Osbourne, btw.)
Om Guds ansikte såg ut lite såhär skulle jag bli helt fanatiskt troende:
(ps: Dagens religiösa tema kräver även en spotifyspellista. Här kommer den: Gud)
