Mina gener och jag

 
Igår skickade iväg fadern på skoj och hängav oss åt egna äventyr, jag och den där dottern jag har. Som att laga linssoppa, exempelvis. De trogna fansen känner förstås redan till min besatthet vid linssppa. Jag kan äta det på samma sätt som man äter pizza, alltså det här att man äter så mycket att man egentligen blir alldeles för mätt - gärna för att fira något roligt som har hänt, eller för att tröstäta - och sedan kapsejsar på soffan, utslagen av mathögheten.
 
Väl medveten om att linssoppan tar ett bra tag att koka klart, och om att små barn kanske inte älskar lök-potatis-linskombinationen lika mycket som sina mödrar, erbjöd jag dock dottern pannkakor med blåbärssylt medan soppan stod på spisen. Hon gav mig en blick av närmast högrdaget förakt och sköt pannkakstallriken ifrån sig med ett gällt Neee! Sprang sedan in i köket och hämtade en soppskål i stället. Satt därefter lugnt i fyrtio minuter och väntade på att soppan skulle bli klar medan hennes mor glupskt slukade pannkakorna. Och när den väl kom, den där soppan, ville hon ha portion, efter portion, efter portion.
 
Mammas unge ibland, tydligen.
 
 
 
 
 
0 kommentarer

You don't think I'm that strange, you are so weird


Ersätter de sista dagarnas kliniktjänstgöring med snortjänstgöring, ligger hemma och snörvlar och fräser. Nackdelen med att träffa riktiga patienter, antar jag - hade det bara varit föreläsningar kanske jag pallrat mig iväg i alla fall, men jag tänker inte sitta och hostnysa mot någon med en KOL-exacerbation, liksom.
 
Egentligen har jag inte mycket att klaga över. Jag får några dagars oväntad ledighet som jag kan ägna åt att skriva. Och lyssna på May Jailer. Det har behövts, ett tag. Jag lyssnade ju på den här skivan, Sirens från 2006, ruskigt mycket i våras, skrev om det då. Men det där var ju i samma veva som när jag precis blivit gravid (utan att fatta riktigt att det var en graviditet som hade hänt), så när jag lyssnar på den nu blir jag alltid lätt illamående, sådär som hjärnan skapar bisarra kopplingar.
Det hade säkert varit bra att ha musik som får mig att känna så om jag haft ett stort intresse för att banta, typ, men jag har ett mycket större intresse för att njuta av musik, framförallt sådan som inspirerar mig i mitt skrivande.
Därför går Birds of a feather och alla de andra låtarna på skivan på repeat tills jag inte mår illa av dem mer.
Birds of a feather Lana del Rey May Jailer Skrivande
0 kommentarer

En harmonisk liten fru

 
En lugn och fin liten mor och fru, det skulle man ha vart. Harmonisk i prickigt förkläde och femtiotalsleende, som tagen från en annons för typ köksredskap på den tiden då annonser var tecknade, inte foton.
 
Nu är jag ju dock gravid, i en kropp som aldrig gillat kvinnliga könshormoner i högre doser över huvud taget. Vårdguidens veckobrev för min graviditetsvecka (vecka 28), beskriver det diplomatiskt och välavvägt som vanligt:
"Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka."
 
Det var ju också ett sätt att uttrycka saken.
 
 
0 kommentarer