vi är allt du aldrig var i våra hjärnor vilar kartor
(jag såg en dokumentär om j.k rowling, grät och skrev utan mening)
Det är en regnig dag som alla dagar och dina händer är märkligt långt borta; vi sveper sjalar kring oss målar kartor i hjärnan "skjuter stjärnor om natten" och tror att allting ska förändras.
En vacker liten idealist
sa du
och dina leenden smakade sockersötma och hallonnätter och pretentiösitet som oäkta ord så att det skriade om det och vi skrattade alla åt mitt ordförråd någon gång då tiden avlidit och döden var nära
närmare än förut men längre bort än tidigare, jag frös och frös den dagen som om tiden hade slutat vi hade naglar i nackarna och vi skrattade och skrattade med huvudena bakåt
när vi smakar asfalt, någon gång en annan dag, trycker du läpparna mot mitt öra och väser och jag svarar inte men jag vet vad du vill säga utan att lyssna har jag redan tolkat dig om dagarna ignorerar jag dig för att om nätterna brinna sedan slutar jag andas och tiden tar slut som tiden alltid har tagit slut vi är bara upprepningar av sådant som hände
7000 ord senare och är du nöjd nu
fyra galna år och jag undrar är du nöjd nu
oidentiteter har väl alltid varit
vår fascination
(Alla som försöker tolka ut något ur texten, läs litteraturvetenskap på universitet sedan och läs någon riktig författar, okej?
Bra.)