Livstecken (eller: Tre barn och en äter hela tiden och de andra två går dagis 15 timmar per vecka men inget mer)

Vi lever. Allihopa.
Så att det räcker och blir över.
Här är bevis.
 
 
 
 
 
 
,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och i övrigt:
Vår minibebis blev en månad i lördags.
I en månads tid har jag tänkt att jag ska skriva ett inlägg om den där dagen då hon föddes. Inte som terapi, för det var aldrig traumatiskt, utan för att det är en alldeles egen liten berättelse.
Jag tänker fortfarande skriva om det, om det och en massa andra saker. En dag om säkert mycket längre tid än vad jag tror gör jag mig påmind här igen.
För ni vet... är det något jag gör bra, så är det banne mig berättelser.
 
 
kyssar&kärlek.
 
 
2 kommentarer

Måndagsmelankolin

Min vecka börjar i en sällsam melankoli, kanske nostalgi. Den finns där alltid, måste få finnas där lite mer ibland, bryta ut i pustar som far ur mig lika självklart som min andedräkt blir rök när morgnarna blir kallare.
Jag vandrar i frusna källarlokaler i prickig långklänning som känns som ett nattlinne, lyssnar på föreläsningar om ovanliga hudsjukdomar och vanligare virussjukdomar, dricker pepparmyntste och tänker på den jag en gång var. För bara några år sedan, när jag var fjorton-femton-sexton-sjutton och inte visste vad jag ville annat än att jag vägrade acceptera att det här var allt det kunde bli.

Ni finns en del här som har följt mig ända sedan dess och längre ändå. Det är vackert, på något sätt. Tack för det.
 
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/728_44482765.jpg
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/805_49959983.jpg
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2009/891_65015957.jpg
 
 
 
1 kommentar

Söndagar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Såhär förlöper ändlösa tidig-höst-söndagar. Promenader med vänner, plocka årets sista vinbär, sova i vagnar om man är lagd åt det hållet.
 
 
Och jag tänker en del på saker. Långa, många söndagstankar. Som de om det inte är dags att klippa sig och skaffa ett jobb.
0 kommentarer