Haha

Pendlar mellan hopp och förtvivlan, verkligen. Fast även när jag hoppas har jag lite förtvivlan. Vet inte om jag kommer att klara tentan faktiskt, men har blivit mer religiös än på ett år och ber varje kväll till varje makt som kan tänkas hjälpa mig att jag ska göra det.
Inte för att det är så jävla viktigt - jag är övertygad om att klara omtentan, det handlar inte om bristande förståelse eller dum-i-hjärnan, det är bara att jag har för lite tid och av en mängd olika skäl inte kan förväntas jobba på maxkapacitet just nu. Men för att JAG VILL INTE. JAG VILL INTE GÖRA OMTENTA. Jag vill släppa det här! Cellbiologi ska vara ett förlorat kapitel, anatomins förlovade landskap ska leda till nya plågor, njutningar och upptäcksfärder.

Pluggar hela dagarna men ändå inte, för ibland orkar jag inte alls. Följer andra i klassens facebookstatusar och tycker de verkar vara så duktiga, men försöker på något stört sätt ibland också trösta mig, typ "aha! hon skriver att hon inte har pluggat hela metabolismen! det har inte jag heller, och hon är ju så smart och fantastisk, så då kommer jag säkert att klara tentan!"

som om det handlade om att jag var så smart och ofantastisk.
Inte direkt.

Nåväl, mina vänmer. På fredag avgörs det (om än med dröjsmål på tre veckor innan jag vet säkert). Sedan är det sommarlov, oavsett. SOMMARLOV.

halleluja.
0 kommentarer

Bittersweet

Testar, i ren desperation, intensiv bitterhet som motivation/drivkraft för att plugga. sitter och tänker på människor jag aldrig tyckt om, människor som försökt trycka ner mig och människor som lyckats med saker på oförtjänta vis. Detta råkar, tragiskt nog, sammanfalla ganska mycket med människor som tycker att det här med läkare är en tuff statusgrej som skulle göra att jag dominerade dem. Sedan sliter jag ytterligare lite med den förbannade alla-svordomar-i-världen-jag-hatar-den-gå-och-dö-tenta-skiten, och tänker på hur jag kommer att äga dem alla till slut.

Och ja, jag vet att det finns ädlare och noblare anledningar att vilja lyckas med sina studier, och de finns ju också där någonstans, men just nu vill jag knappt ens lyckas med mina studier längre, jag vill ligga i en soffa och läsa god skönlitteratur och äta god choklad och leva ett gott liv.

Cellbiologi, detta förhatliga ämnesområde, är inte en del av ett gott liv.
0 kommentarer

Efterspel

Fick den största publiken jag haft när jag haft spelning själv med de egna låtarna såhär. Väldigt roligt, scenen låg fint utomhus i behagligt väder i en liten trädgård. En hel del främlingar som dök upp, antagligen eftersom min spelning var en del i Kulturnatta som ju är som en större grej, och eftersom scenen låg utomhus så människor kunde dras dit. Men till min förvåning också en mängd personer från min klass! Jag gjorde förvisso ett facebookevent av det och hoppades att få besök av kanske en eller två, men bekanta klassansikten jag såg någon gång under spelningen var snarare strax under tio. Av olika skäl har jag varit extremt asocial de senaste veckorna och knappt pratat med någon, så jag har tänkt att jag nog verkat väldigt otrevlig, därför var det lite överraskande.

Mitt i spelningen slogs jag av att jorden inte har gått under, som den kristna mannen i USA sa att den skulle göra. Då utbrast jag abrupt just detta.
Jag tyckte alla borde ha jublat men de gjorde inte det. De tyckte kanske att det hade varit bättre om allt rasade samman.
0 kommentarer