Nettelblad

Vad är ditt förhållande till tid? 
Kanske är jag född nostalgiker.
En fladdrande känsla av att tiden rinner ifrån mig, som sand mellan mina fingrar.
På samma gång känns tiden så intensiv, allt känns så länge sedan fast det var nyss.
När det är fredag känns onsdagen som att det hände för flera veckor sedan.

Vilken tid på dygnet gillar du bäst? 
Morgnar. Inte innan jag är på jobbet, för morgonrutinerna är stressiga, att minnas alla vantar till alla barn och parera syskonbråk och minnas att själv få med sig allt man behöver.
Men sedan, när dagen precis kör igång.
Allt kan ännu hända. Den här dagen är ännu ett oskrivet blad där stordåd kan ske. 

Vilken är det bästa veckodagen? 
Hata mig inte, men: måndagar.
För se ovan och applicera det på veckodagar: ännu är den här veckan ny, ännu vet vi inte vad det ska bli av den. 

När går tiden som snabbast? 
När jag sätter mig framför datorn efter en sen kvällsjour för att "varva ned" men är för trött för att ta mig i kragen och gå därifrån sen.

När går tiden som långsammast? 
När jag är för kallt klädd i kyligt väder och behöver promenera mellan platser i blåsten.
När jag väntar på att kunna ringa tillbaka till någon upptagen kollega om ett brådskande fall.
När barnen verkar vilja vara vakna längre än jag själv.

Hur länge tar det för dig att sminka dig? 
Fem minuter de dagar det händer.

Vilken tidsepok skulle du vilja leva i bortsett denna? 
Alla mina bilder av tidsepoker är uppfyllda av folk jag hört skildra dem.
Följaktligen tror jag att om jag hade varit ung på nittiotalet hade jag festat i coola Stockholmskretsar som i Hannah&Amandas anekdoter i Fredagspodden eller som huvudpersonen i Alltings Början av Karolina Ramqvist.
Och hade jag varit ung på 50-talet hade jag bott i USA och sett ut som Marilyn Monroe.
Men i alla tidsepoker hade jag ju bara varit jag.
Det hade ju varit ganska mycket samma sak som nu. 

Äter du fort eller sakta? 
Nå ganska mittemellan.

Vad gillar du mest att lägga ner tid på? 
Barnen. Skriva. Laga mat. Gå jourer för att bli duktigare eller åtminstone hålla kompetenser vid liv. Träna i mitt garage. Läsa böcker.

Vad gillar du minst att lägga tid på? 
Slösurfa när jag skjuter upp saker. Allt blir större i huvudet om man skjuter upp det.

När brukar du går upp och lägga dig på vardagar? 
21.30 om barnen tillåter.

Ditt längsta förhållande? 
Ja detta dårå. Vi har varit tillsammans i åtta år, det blir nio i år.

Vad är den längsta perioden du varit singel? 
Ja hela livet fram tills sexton år, därefter blev jag seriemonogam med en relation på sex månader och sedan den jag är i nu.

Vad skulle du gärna haft mer tid till?
Jag upplever inte tidsbrist som det största problemet. Det är mer att fylla tiden med energi som kan vara svårt.

Vad gjorde du för tre timmar sedan?
Dikterade journalanteckningar.

Vad gör du om tre timmar? 
Sover.

Var ser du dig själv om tio år? 
Jag är trettiofem. Barnen är tonåringar. Jag skriver någonting. Kanske inte professionellt. Kanske fortfarande en blogg. Kanske bara klotter på servetter på caféer. Kanske skriver jag berättelser i imman som bildas på duschkabinen som jag gjorde när jag var liten.
Jag är läkare på något sätt.

Egentligen är det ganska lite som jag vet om det där livet om tio år.
Jag tänkte på det häromdagen. Hur jag när jag var yngre brukade gå ut på promenad när jag reste, och alltid travade i snabb takt oavsett om jag visste vart jag skulle eller inte, bara rakt fram, har alltid tyckt om att gå snabbt.

Det var ett garanterat sätt att gå vilse. Plötsligt var jag någonstans och visste inte riktigt hur jag kom dit.
Så jag tänker att nu räcker det kanske med att trava rakt fram, snabbt.
Att det här kommande tio åren kan få gå mer i njutningsfyllda kringelikrokar.

(Bilder från Unsplash)

Tidigare listor:
2017
En lista en söndag