Nettelblad

Plötsligt är det maj, igen. Gräset är tjockt och det doftar dagg om kvällarna och konstgräs från fotbollsplanen vid centrum och grillrök från hundratals studenter som bekräftar sommarens existens genom att bränna korvar svarta och om nätterna skrattar förälskelser utanför mitt fönster i det ändlösa ljuset.

Det är något märkligt om våren. En värk och en lättnad på samma gång.
Det är min femte sommar med min man (om än inte min femte sommar som gift).
Och det känns som om jag har levt oändligt länge. Kanske en konsekvens av att jag växte upp ganska tidigt, att jag alltid varit lite äldre i sinnet än i siffran - det känns som om jag har varit med om så mycket, levt genom så många epoker, att det borde vara dags för pensionen snart.

 

I vinter fyller jag tjugotvå. Jag trodde att det var nu allting skulle börja.

 

Kurerar den existensiella ensamheten genom att vandra genom försommarkvällen med en dotter. Vi sitter på trottoarkanter tillsammans och hon pekar mot himlen.
"Åka till månen.", säger hon.
"Mamma egen måne", säger hon. "Liten måne. Besi egen måne. Liiiiiten liiiiten besimåne."

"Din måne då? Ska du inte ha en ganska liten?", säger jag.

Hon skakar på huvudet, blicken indignerad.
"Min måne STOR!"

Jag stirrar mot himlen och jag vill också drömma. Om det där gigantiska som händer en dag, lämnar en swept away, månlandad, fascinerad av hela existensen.

 

Så lustigt som förälder, man kämpar för att få sina barn att växa upp, att torka bort sitt snor och sitta ordentligt vid matbordet och att städa efter sig när de leker.
Men samtidigt kämpar man - eller kanske inte alla, men jag kämpar - för att göra som sina barn i stället.

Att aldrig bli blasé.

 

För att...

 

Gå på glas i en by i södra Tyskland.

Läsa hisnande litteratur.

 

Leka. Och träna sig sanslöst stark.

 

Åka bil bland berg.

 

Vara sanslöst förälskad.

 

 

Vara femton och bete sig som om man vore berusad fast man är fullkomligt nykter.

 

Skogspromenader.

 

Fyrverkerier på ens födelsedag.

 

 

 Att låta människor ta en genom vintermörkret.

 

Att låta människor ta en genom sommardagar.

 

Att somna i Paris.

 

 

Studsmattor.

 

 

Se pappor med bebisar i Beijing.

 

Att vara barn till sina föräldrar.

 

Att bli förälder till sitt barn.

 

Att skriva en bok.

 

 

De där kvällarna.

I maj.

 

Det är inte slut än, äventyret.