Nettelblad

 

Hej helg.
Jag hälsar dig med attityden på bilden ovan.

Vaksam och alert, med misstänksam blick och alltid i närheten av ett fat med delikata rätter.

 

 

Hej helg, när jag vandrar kvällspromenaderna backe upp och backe ned medan min son slumrar som om det var allt han visste hur han gjorde. Då lyssnar jag på den här låten, och om jag blundar är jag plötsligt någon annanstans. Inte i den här staden, det här året. Blundar jag och lyssnar på den här låten och går snabbt är jag fjorton år gammal. Jag har lila hår och alltid en bok i väskan, det är året när jag läser flest böcker på ett år någonsin. Det är vårvintern min sista termin i högstadiet och jag läser Fight Club och älskar den. Jag målar tiotals och åter tiotals teckningar och tapetserar mina flickrumsväggar med dem. Jag tecknar skelett, det är ett tema vi har som en bilduppgift i skolan, varje dag ritar jag mina skelett och en dag sitter jag på barnavdelningen på biblioteket, precis bredvid där de har sitt schackbord på den tiden, och en student från Schweiz som är på utbyte i Sverige kommer och frågar mig varför jag sitter och ritar skelett vid ett schackbord på en barnavdelning. Han tror nog att jag är många år äldre än vad jag egentligen är och jag känner mig som världens häftigaste människa för att jag talar med en vacker man på engelska och sedan målar han ett porträtt av mig som egentligen inte är särskilt bra för jag rör mig hela tiden medan han tecknar och sedan tar han mitt nummer men han ringer aldrig.
Sådant tänker jag på när jag lyssnar på den här låten.
Bara så du vet, helg.

 

 

Hej helg, det är frost när jag vandrar genom kvällarna och vattenpölarna har frusit nu.

Men du kan väl ge mig lite snö, på riktigt, helg.
Jag skulle behöva det här i norrlandsmörkret, vi behöver det allihop.

 

Ger du mig lite iskyla och snöfall så lovar jag att ge dig alla energi jag har. Deal?