Jojoba

Jag hade glömt hur mycket jag tycker om Nirvana.

Idag sitter jag i fåtöljen på mitt rum och leker high-school-tjej med krossat hjärta. Vissa aspekter av det där hade säkert kunnat vara sanna, på olika vis. Det innebär en hel del glass också, fast vid närmare tanke har jag ingen glass. Så det innebär tiramisu. Åh.

Jag misstänker dock att high-school-hjärtanen sällan är lika intresserade av universitetskemi som jag. Men jag pluggar inför ett prov, och det skulle de också ha kunnat göra. Bara att de hade bjudit över en snygg kille ur skolans baseballag för att plugga tillsammans med dem. Men i nödfall kan jag alltid prata med mig själv. Sådant är roligt.

Jag har fortfarande halsfluss eller något dylikt. Det gör en lite isolerad, men det förstärker andra genialiska drag.

1 kommentar
a.k

Tack kära du. Gör mig sjukt jävla glad att du tycker så!

Nirvana var min första kärlek.



Om man inte räknar med mig själv. Jag tycker också om att prata med mig själv. Då får man iallafall vettiga svar...