Nettelblad

Jag är alldeles för envis för mitt eget bästa. Tvingar mig själv att göra en massa läskiga saker hela tiden.

Ringa läskiga telefonsamtal. Försöka bli vän med nya människor. Och just nu... vara med i musik direkt. Jag önskar att jag visste att jag var bra. Men det vet jag inte. jag har ingen himla aning. Jag kräver liksom inte att jag ska gå vidare, jag vill bara inte att alla ska tänka att det är patetiskt och tragiskt att en så äcklig och dålig människa ställer upp i en tävling.

... herregud.

... har ont i magen.

... Problemet är att när jag pratar med människor om saker jag är rädd för, så säger de åt mig att jag inte ska göra det. att jag inte behöver. Men det fungerar inte så. jag måste göra saker jag är rädd för. För att jag någonstans kanske vill. För att jag kommer se ner på mig själv för all framtid om jag aldrig gjorde dem. Och framförallt: jag är rädd för allting.

(rädd för att gå utanför dörren, rädd för att stanna hemma. Rädd för att vara vacker, rädd för att vara ful. Rädd för att känna känslor, rädd för att bli en psykopat. Rädd för att misslyckas, rädd för att lyckas (för om man lyckas finns ingenting kvar, inga mål, ingen framtid, bara apati och tomhet för allting är redan färdigt).)

Men. Äsch. Det blir bra. Saker blir bra, eller hur? Det är vad alla tidigare indikationer har visat. Om och om igen har allting fixat sig.

Så.
Imorgon.
Musik Direkt!

TJOHO.