Hattar

 
Det är väl som med förhållanden.
Den första är sällan den bästa.

Min röda hatt är definivt den bästa, men den är inte den första. Idag tar vi oss en titt på Ulrikahattar genom tiderna.

Vit hatt, 2005-2006
En hatt jag hade och förlorade, vet fortfarande inte vart, och det tycker jag fortfarande är sorgligt. Tyckte så mycket om den. Den och jag promenerade mycket ihop, och var synnerligen olyckligt förälskade.

Svart hatt från Paris 2006. En schweizisk universitetsstudent flörtade med mig på biblioteket en gång när jag hade den, han tog mitt nummer och sa att han skulle bjuda mig på en korridorsfest någon gång, alternativt schackspel. (Han ringde aldrig. Fortfarande sorgsen över det).
Jag var tretton år och trodde att allt handlade om hatten, och tänkte: men tänk om han blir min pojkvän, ser mig utan hatten och sedan gör slut?

Svart hatt från H&M 2007. När jag slet ut den gamla, försökte skaffa en liknande. Den var en blek kopia men jag och den hatten var olycklig förälskade, skaffade väldigt många ytliga bekanta och skrev en bok ihop.


 

Lilla svarta hatten, 2007
Grön hatt, 2008
Det där var en väldigt promiskuös period i mitt liv. Många hattar kom och gick, men det var inte riktigt någon av dem som levde upp till mina krav.
Och sedan gick det några år. Några andra hattar kom och gick som inte alla förevigades på bilder, inte sådana jag har kvar i alla fall.
2010 inledde jag till slut det förhållande som skulle bli det bästa. Dagen innan jag flyttade till Umeå. Kärlekn var ögonblicklig.
Röda hatten.
Jag.

Vi är ett fantatsiskt team.



over and out.




0 kommentarer