April

Har ett mycket ambivalent förhållande till våren. Sommartid är obehagligt och stjäl timmar ifrån mig, och det är något med ljuset om vårkvällarna som värker i hjärtat, magen eller annan odefinierbar anatomisk struktur. Det är ju så vackert men så plågsamt och så påtagligt och när snön smälter bort syns smutsen överallt och när mörkret försvinner kan jag inte bara leva i mitt eget huvud som jag gör hela vintern, för plötsligt syns ju världen omkring mig.

Samtidigt är det ju som om så mycket tyngd har försvunnit. Kanske i år mer än någonsin. Vinterkläder borta, vintermörker borta, vinter-sjutton-kilogravidmage borta.

Jag klarade min mikroskoperingstenta och det var ganska fantastiskt skönt. Nu har jag teoretisk tenta på onsdag och har ingen aning om hur det ska gå över huvud taget. Fast det har jag ju aldrig. Det är trevligt det här med struktur, i teorin.

I praktiken blir det alltid bara kaos och intensitet, hela livet på en och samma jävla gång, och det är ungefär som kvällar i slutet av mars och början av april - det är så ljust och det är så mörkt, det är så vackert och det är så vidrigt.

Jag köpte äkta Bourbon-vanilj i en vacker liten burk för att trösta mig. När jag strör den i yoghurten om morgonen blir det så gott att jag nästan blir fanatiskt religiös.

Over and out.
Allmänt
2 kommentarer
Alexandra

Lite onödig vetenskap som kanske muntrar upp i eventuell vårnoja: vid övergångsställen i Japan har de röda och gröna gubbarna på trafikljusen hattar!

Anonym

Vetskap? Vetenskap? Goodness, några månader i London och min svenska bara försvinner.