Nettelblad

Det går bra, det går dåligt, jag vet inte säkert vilket av dem som dominerar.
Kanske är det glaset halvfullt/glaset halvtomt-grejen som spökar, att man själv med sin egen positiva attityd ska se allting som fantastiskt. Jag försöker, det gör jag. Men en sak som alltid förvirrade mig med glaset halvtomt eller halvfullt, är ju att vilket av dem som är den bra grejen, det beror ju helt på vad man har i sitt glas.

Jag har lite svårt för tomatjuice, exempelvis. Mina tomatjuiceglas skulle gärna få vara halvtomma. Eller heltomma.

Den senaste veckan har jag fått två refuseringar på min bok. Båda var smickrande, så tillvida att de var utförliga. Inga standardsvar, vilket är vad man oftast får.
Annars var de dock rätt olika. Det ena utlåtandet gick igenom varje novell i boken och beskrev hur menlösa, fadda, ickeberörande och ooriginella de är. Det andra förlaget bad om ursäkt för att svaret dröjt, men att det bara var för att jag var så begåvad och att de liksom försökt vrida och vända på allt för att se om de inte kunde ge ut min bok trots att de måste skära ned, som alla förlagen gör nu. De beskrev allt de tyckte om i mitt skrivande och sa att de ville att jag skulle komma tillbaks med romanen jag skriver i sommar. En del annat fint skrev de också, men skulle jag lägga ut det blir det bara menlöst skryt.

Man vet inte vad man ska lyssna på och inte riktigt hur man ska lägga ihop alla pusselbitarna. Att ta till sig kritik om sin bok, och samtidigt behålla det man själv verkligen tror på i manuset, är en liten konstart i sig. Hur vet man ens vad man tror på?