Nettelblad

Kicken i ett utmärkt blodsocker när man går till barnmorskan. (En kick som förstärks om man nojat över graviditetsdiabetes, för att det har blivit så mycket sött den här graviditeten och för att man har börjat dricka så ruskigt mycket vatten).

En kick nästan lika stark som den när man får hjälp att lägga händerna på magen och känna vad där inne som är en liten rygg, och vad som är ett litet huuvd.

 

I övrigt tuffar den på helt ordinärt, den här graviditeten, precis som den förra. Kroppen sköter sitt och jag lägger mig knappt i över huvud taget. Lever livet som vanligt, bara ganska mycket tyngre. Alla värden ligger precis som om jag vore ett skolboksexempel. Någon sparkar i magen, sväljer fostervatten och spottar ut, hickar så hela magen guppar, och har det ganska lugnt.
Det är nog ganska bra det. Att ta det lugnt medan tid finns, menar jag. När han väl kommer ut möts han ju av en mamma, en pappa och en syster som alla är fullkomligt spritt språngande galna.