Nettelblad

Hej 2015.
Inför årets ankomst har det sagts hejdå till 2014 på en mängd bloggar med en sådan där årssammanfattningslista. Själv är jag i tentaplugg och slutredigering och hemlighetsmakeri så ni får inte en hel lista, men en punkt var för härlig för att låta bli att svara på:

"Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?"

För på den här punkten var ju 2014 så sjukt coolt. Och omtumlande och hemskt på samma gång.

2014 var året då jag för första gången sydde i en människa.

Första gången jag höll handen (i handske givetvis) direkt ovanpå ett hjärta som slog. Innan jag strax, för första gången, fick se hur de kopplade på hjärt/lungmaskinen och hällde hjärtstilleståndsmedel på det där hjärtat, så det stannade helt.

Det här året var det första jag såg patienter dö framför mina ögon (och flera stycken). Och första gången jag var med i vården kring någon som var döende men inte död, i långdragen sjukdom, första gången jag rörde mig kring en dödsbädd och tampades med att möta anhöriga utan att vara påträngande.

 

Det här året var första gången jag blev uppringd av ett förlag.

Första gången jag åkte på roadtrip med två små barn.

Första gången jag kunde göra plankan på tå i mer än en minut.

 

Första gången jag besteg ett berg.

Sedan vandrade jag nedför det där berget, stundtals barfota för att bespara mina skor från leran, och bland solskenet och träden och bergskornas klingande skällor var allt som fanns endorfinerna av att använt kroppen länge till sådant man inte klarade. Och den där känslan av att kanske klarar jag allt jag aldrig trott och lite till.

 

Nästa år blir bättre.