Enjoy the silence
Vi måste prata om några saker. Först och främst kinuski. Vi är visst inte färdiga med det ämnet än. Det blir så med de stora frågorna: livet, döden, de finlandssvenska ordens ursprung.
Jag fick lära mig något av en österbottnisk vän med mer kunskap och fler böcker än jag kommer att skaffa mig under min livstid. Ordet är ryskt. Finlandssvenskarna uttalar det mer likt originalet än finnarna. Och den som vill läsa mer läser uppdateringen på mitt förra inlägg, här.
Det var allt jag hade att säga om kola.
Vi måste prata om junidagarna. Solljuset när det flödar, speglar sig i havet. Doften av trädgårdarnas rosor under kvällspromenaden. Värmen mot ryggen under söndagseftermiddagar som aldrig tycks ta slut i grannarnas svarta trädgårdssoffa.
Kylan av barnpoolsblöta ungar i famnen.
Vi måste prata om mig och min skivstång i garaget.
Valkar i händerna, brännande lår, axlar med kraft. En kropp som orkar lyfta barn, en rygg som inte gör ont. Ett sinne som blir lite lugnare.
Vad jag önskar att alla kunde få hitta rörelse som ger sådant livsbehag.
Vi måste prata om folk som säger just vi måste prata.
Som om lösningen på alla problem och utveckling av alla fenomen kommer bara av att man pratar om dem.
Det är ett utmärkt sätt att skapa en känsla av framåtrörelse, fast man bara pratar och pratar men aldrig komma till skott.
Det finns en styrka i samtal, det finns en större styrka i handling.
Jag har börjat öva mig på att agera.
Rusa rakt i vattnet utan att känna efter med stortån först.
Det är då det händer grejer.
Så naturligtvis: vi behöver egentligen inte prata om någonting.
Kanske är det mesta av värde redan sagt.
Vi kan sitta här tysta i junikvällen i stället.
Den är så vacker att den ändå trumfar alla ord.