Fick den största publiken jag haft när jag haft spelning själv med de egna låtarna såhär. Väldigt roligt, scenen låg fint utomhus i behagligt väder i en liten trädgård. En hel del främlingar som dök upp, antagligen eftersom min spelning var en del i Kulturnatta som ju är som en större grej, och eftersom scenen låg utomhus så människor kunde dras dit. Men till min förvåning också en mängd personer från min klass! Jag gjorde förvisso ett facebookevent av det och hoppades att få besök av kanske en eller två, men bekanta klassansikten jag såg någon gång under spelningen var snarare strax under tio. Av olika skäl har jag varit extremt asocial de senaste veckorna och knappt pratat med någon, så jag har tänkt att jag nog verkat väldigt otrevlig, därför var det lite överraskande.
Mitt i spelningen slogs jag av att jorden inte har gått under, som den kristna mannen i USA sa att den skulle göra. Då utbrast jag abrupt just detta. Jag tyckte alla borde ha jublat men de gjorde inte det. De tyckte kanske att det hade varit bättre om allt rasade samman.