Inte hatten som gör kvinnan, utan kvinnan som gör hatten
Min röda hatt, den är ju ganska bäst.
Nästan så man skulle kunna tro att det är hatten som gör Ulrikan.
Men nu sitter jag här och kollar igenom gamla klipp, från den tiden då jag musicerade mig och hade mig. En tid då hatten alldeles nyligen införskaffats. Och jag tänker att det är då inte hatten som gör kvinnan, för i de där gamla klippen ser jag ingen häftig Ulrika-kvinna.
Ser bara en vettskrämd artonåring som inte har någon aning om vad hon håller på med, men på darrande klumpiga ben hoppas att vad det än är hon håller på med, så kanske det löser sig till slut. Det kanske visar sig att det var något bra.
Och det var det ju. Något bra. Inte den där musiken - låtskrivandet var ju alltid mest en ursäkt för att skriva texter - men den där flickan som fanns under hatten.
Jag växte in imin hatt och mig själv och blev något annat.
Inte lika vettskrämd. Bra mycket gladare.
Ändå blir jag lite frustrerad när jag ser de där filmerna. Jag vill bara gå fram till den artonåriga Ulrikan, boxa henne i sidan och säga Kom igen! Lighten' up babe! Livet behöver inte vara så satans ALLVARLIGT hela tiden.
Men hon skulle nog ändå bara ge mig en trumpet misstänksam min.
Ser bara en vettskrämd artonåring som inte har någon aning om vad hon håller på med, men på darrande klumpiga ben hoppas att vad det än är hon håller på med, så kanske det löser sig till slut. Det kanske visar sig att det var något bra.
Och det var det ju. Något bra. Inte den där musiken - låtskrivandet var ju alltid mest en ursäkt för att skriva texter - men den där flickan som fanns under hatten.
Jag växte in imin hatt och mig själv och blev något annat.
Inte lika vettskrämd. Bra mycket gladare.
Ändå blir jag lite frustrerad när jag ser de där filmerna. Jag vill bara gå fram till den artonåriga Ulrikan, boxa henne i sidan och säga Kom igen! Lighten' up babe! Livet behöver inte vara så satans ALLVARLIGT hela tiden.
Men hon skulle nog ändå bara ge mig en trumpet misstänksam min.