Mammamagi
Jag är Gud. Jag har skapat liv. Nu manöverar jag min skapelse. Studerar, planerar, interagerar. Och pussar på som en galning ibland.
Att ha en bebis är bäst. För min del handlar det inte om att hon är så himla söt. Då hade jag kunnat skaffa katt, hund och tjugo kaniner.
Det handlar om att en bebis är allt ett husdjur är men så otroligt mycket mer - ett husdjur med potential. Hon är extraordinär, min dotter, och är bara fem månader - ge henne två decenniers hjärnutveckling till och hon kommer sannerligen att kunna utföra stordåd.
En bebis är ett husdjur man påverkar. Inte bara genom att ge mat och sömn utan genom att ge en kulturell fostran, en stolthet, en självkänsla, en trygghet, en utvecklingsmöjlighet - allt det där. En bebis är den ultimata förmågan att leva som man lär, att skapa den sortens människa man tror är bra både för världen och för människan själv.
Att skapa en familj är som att ha ett häftigt politiskt projekt men utan alla de där dryga personerna som bara kommit dit för att få gratis fika. (Även om mjölken är en populär dragkraft för min dotter). Det är lokalt, konkret och praktiskt och oerhört intellektuellt-ideologiskt stimulerande om man har en tanke bakom det.
Och så är det ruskigt skoj, dessutom.
Idag är det mors dag och det firas med massa kaffe, solskenspromenader och självkänslepepp bloggbrud/självhjälpsbok-style där jag skriker till min egen spegelbild att jag är så sjukt bra som har klarat så mycket hittills, att jag har gjort ett så bra jobb och att jag kämpar på så himla fint.
Skicka lite kärlek på alla mödrar idag om ni har chansen. Mors dag må vara ett kommersiellt jippo, men lite gammalt hederligt mödraskap behöver inte vara det.