Gåvan
Imorgon går jag min sista dag på vårdcentralen och jag längtar redan tillbaka. Som tur var har vi VUS, alltså vård utanför sjukhus, som en strimma som kommer tillbaka på fler terminer. Har jag tur kan jag alltså återvända både termin åtta och termin elva.
Så många fina minnen har jag fått med mig från den här veckan. Från känslan av att klara saker själv - sticka sitt första venprov på patient utan problem, sätta EKG:n och mäta resturin med ultraljud - till alla möten jag har fått se, fascinerande berättelser jag har fått höra. Föräldrar på BVC som berättar om precis sitt barns små vanor och tokiga beteenden med typisk stothet, kärlek, glädje. Kvinnan som satte sig i undersökningsrummet och började storgråta, hon var mitt i en livskris.
Och så den tacksamma familjen som gått igenom så mycket och känt sig så väl hjälpta och stöttade av min handledare, att de ville ge henne en present. Så när vi hämtade dem från väntrummet bar de på en gigantisk melon.
"Till dig", sa de när de kom in i undersökningsrummet och lade den stora melonen på vår handledares skrivbord. "Vi tänkte köpa blommor, men så insåg vi att det är ju sommar, och då behöver man faktiskt en melon."
Och nog smakade den ljuvligt i värmen.